Dag 08 – Ett ögonblick som förändrade allt

Vilket ögonblick förändrade allt för mig? Har suttit och gått igenom klyschorna, det vill säga när barnen föddes, när jag gifte mig e.t.c. Men jag känner att det inte är något som förändrade allt, utan mer att det berikade mitt liv. Så vad förändrade allt?

Gud vad svårt!

Efter noggrant övervägande har jag faktiskt bestämt mig för att det ögonblicket då jag fick mitt första slag var det som förändrade allt. Jag tvekade länge om jag skulle skriva om det här eller inte. Jag bor ju trots allt på Åland, ryktenas hemland, där ingen får sticka ut, där alla ska vara som alla andra. Men vad fasen, det här är min blogg, mina ord och jag har inget att skämmas för. Jag kommer inte att namnge någon, men för att slippa en massa frågor vill jag bara säga att det här är inte någon jag har barn tillsammans med. Det här var länge sedan. Punkt slut.

Det var sent en natt/tidig morgon. Han kom hem från krogen. Packad. Illamående av fyllan. Några nätter tidigare hade han varit otrogen med min dåvarande s.k. bästa vän medan jag själv låg hemma sjuk. Jag satt uppe och väntade. Jag psykade honom med min omtänksamhet. Han hatade min uppmärksamhet och att jag försökte ta hand om honom. Jag visste det, och jag spelade på de strängarna för att ge tillbaka för vad han gjort mig med min d.v. vän. Jag passade upp honom, ”tyckte synd” om honom, bara för att jag kunde helt enkelt.

Till slut rann bägaren över. Han exploderade. Han fick nog och tystade mig med ett slag.

Jag gick i chock. Låg på toagolvet och skakade med djuren runt mig, inlåst utan telefon. Livrädd. Knäckt. Skakad.

Just där och just då krossades min självkänsla, min tillit och min tro till kärleken. Ett slag som blev till många fler.

Men livet är inte alltid vad det ser ut att vara. Tack vare den där perioden i mitt liv, är jag den starka människa jag är idag. Jag är tacksam för att ha fått utvecklats och för att jag fått växa mig starkare genom att ta mig ur det mörka.

Idag vet jag var jag har mig själv, jag känner mina svagheter och mina styrkor, jag har lärt mig förlåta och gå vidare, jag har utvecklats till en människa som jag kan känna mig stolt över att vara.

Mina barn vet att jag levt i ett misshandlarförhållande. Vi har pratat om vikten av att inte behöva känna skam över en sådan situation, att det är viktigt att ta hjälp av sina nära och kära. Vi har pratat om att alla människor har rätt att leva, att det aldrig någonsin är okej att misshandla en annan människa, vare sig psykiskt eller fysiskt. Jag tror att jag givit mina barn verktygen att inte hamna där jag var, och om jag tror de är medvetna om att vi föräldrar alltid kommer att finnas där för dem.

Allt som hänt mig gör att jag inte berörs av små stridigheter. Jag vet att det kan irritera många att jag bara vänder andra kinden till eller ryggen till och struntar i små grinigheter istället för att strida. Jag har lärt mig att endast bekämpa de strider som är värda att ödsla energi på.

Jag har förlåtit, accepterat och gått vidare. Glömma gör jag aldrig, men idag kan jag verkligen känna att jag förlåtit hela vägen, såväl honom som mig själv. Idag är jag vän med honom. Han förstörde en del av mitt liv, samtidigt som hans handling gjorde mig till den jag är idag.

Ett slag förändrade allt. På kort sikt negativt, på lång sikt positivt. Ett ögonblick som förändrade allt, på gott och ont, men mest gott.