Systerskap

Jag är uppvuxen med två småbröder. Visst har vi haft våra duster och visst har de gjort sitt när det handlat om att göra bort storasyster inför hennes tilltänkta pojkvänner, men jag har ändå aldrig behövt konkurrera med dem gällande pojkvänner. Eh…nä…tänker säkert många nu. Jag ska förklara.

Igår fick jag veta att en kille i skolan hade konstaterat följande i matsalen: ”Hon där Julina i femman är ju SÅ snygg och SÅ läcker!”. Jätte kul, självklart! Men när lillasyster kastar lystna blickar på densamme, känns det inte riktigt lika kul längre.

Hur fungerar sånt där mellan systrar? Är det en självklarhet att stå åt sidan för syrrans skull? Eller blir det en rivalitet utan dess like?

Hur känns det att se upp till sin syster och försöka matcha det för att själv anse sig ha någon chans?

Alla mina flickor är så vackra och alla har de något speciellt, men samtidigt vet jag att det är så mycket enklare att se det vackra i de andra än i sig själv.

Jag vet när jag själv någon enstaka gång råkat ut för att en vän fallit för samma kille som jag själv, så har jag stått åt sidan alla gånger utom en. Det har varit en självklarhet. Dessutom kan man ju alltid byta vänner om det visar sig att man har samma smak gällande killar. Att byta syster är aningens svårare.

Så vad bär framtiden med sig? Skratt och glädje, tårar och brustna hjärtan? Ja, troligtvis allt i en salig blandning. Jag önskar och hoppas att tårarna och de brustna hjärtana i huvudsak ska orsakas av förälskelseobjektet och att blod får vara tjockare än vatten.