Så går vi åter in i juletid. Imorgon firas lillajul och på söndag är det första advent och på torsdag öppnar vi första luckan i julkalendern. Ja, juletid är onekligen här. För några veckor sedan hade vi snö, men nu lyser marken åter grön och nederbörden som kommer ner är i form av regn. Och …
Att inte bli inkluderad
För mig är alla människor lika mycket värda, oavsett bakgrund, oavsett hudfärg, sexuell läggning, härkomst, funktionsvariation e.t.c. Inom politiken är just inkludering och mångfald en av mina viktigaste ledord. Jag har redan som liten haft oerhört svårt för mobbning och exkludering och har försökt lära mina barn vikten av att alla får vara med. Därför …
Börjar sakta, men säkert andas igen
Jag känner att jag kommit upp för backen nu och börjar snart få medvind igen. Har under min tystnad varit med om att skola in en assistent som var jätte rar och fin, men som helt enkelt inte fungerade i mitt liv och inte jag i hennes. Tack och lov gav kommunen mig klartecken att …
Dags för en ny era – in i dimman
Så är det dags att vända blad. Åsa har kramats hejdå/lycka till/tack och kommer imorgon att sätta sig på färjan och lämna Åland för att flytta hem igen. Och hos oss kommer en ny assistent att få lära känna oss och vi henne. Har ni läst boken om Alfons Åberg som börjar skolan? Hur lärarinnan …
Spökträff
Idag har jag träffat två spöken. Men det visade sig att spökena bytt skepnad till mänskliga varelser med allt gott och allt ont som det innebär att vara en människa av idag. Först sprang jag på den ena på stan. Honom har jag inte sett på några år, gissningsvis någonstans mellan 3-5 år. Den andre …
Nu börjar vi om
Den senaste tiden har varit tuff för mig. Min assistent som varit min andra hälft i 2 års tid har valt att flytta tillbaka hem till fastlandet och därmed avsluta sin tjänst hos mig. Det innebär förstås att jag behövt söka ny. Jag har haft många fina sökanden och det har varit ohyggligt tungt för …
Tillbaka på rehabilitering
Så är jag åter här i Helsingfors på rehabilitering. Denna gång med ett annat gäng än ”mitt eget”. Det känns ovant att inte ha mina nära och kära hos mig, att inte kunna skicka ett mezz och fråga vem som är ledig, om någon har lust att ses. Men det blir nog bra det här …
Sista semesterveckan
Så har vi gått in i sista semesterveckan för min del, och även för makens del. Jag har gjort ett medvetet val och undvikit bloggandet under den här tiden. Redan i våras insåg jag att min mindfulness gått över till ett stadie av ”jag gör det sen när jag hinner”… Det vill säga, mindfulnessens grundpelare …
The botten is nådd – en supernova är född
För många av mina smärtvänner är sommaren underbar. Smärtan går ner, eller planar åtminstone ut, och kroppen blir trevligare att ha att göra med. För mig är det precis tvärt om. Jag vaknar mitt i natten av drömmar när man sågat av mig lemmar eller att jag fastnar under brinnande träd och fräts sönder av …
Nu börjar sommaren
Ja, så känns det alltid för mig. Midsommar är på något sätt startskottet. Nu är det bara jobb idag kvar av denna vecka, sen får vi fira midsommar med älskade vännerna våra. Vänner som är mer som familj än vänner. Eller rättare sagt både som vänner och familj, för jag kan väl knappast påstå att …