Kategori: Skriverier

Den senaste tiden har jag av olika anledningar fått sätta mig ner och fundera igenom det här med vänskap. Vad är det jag uppskattar hos en vän, vad definierar en vän för mig, och hur vill jag själv vara som vän? Har du tänkt den tanken på länge? Har du funderat över de sakerna? Om …

Det här blir ett mycket långt inlägg. I april åkte jag med Vikinglines M/S Amorella på natten från Långnäs. Jag hade vid bokningen och i incheckningen sagt till att jag hade rullstol. Döm då om min förvåning när vi kommer ombord och möts av följande: Hur tar man sig in från bildäck genom den röda dörren …

Och typ nu fick jag nog. Hade jag varit tonåring hade jag rusat till mitt rum, slängt i dörren och skrikit något knasigt. Nu sätter jag mig ner vid datorn istället och öppnar ett nytt blogginlägg. Alla som tycker jag borde hålla käft och vara tacksam, sluta läsa här! Ni vet de där välmenande orden …

Att ta farväl gör ont. Det sliter sönder hjärtat i miljoner små delar, för att sedan så sakteliga lappas ihop igen av kärlek och minnen. I somras följde vi min morfar till den sista kroppsliga vilan. Idag var det min farmor vi följde. Fammo var för mig som liten den stränga, den som såg till …

Man föds, man lever, man dör. Jag vet att det är så, men jag vill inte att det tar slut. Livet. Jag vill ha dem jag älskar kvar. Alltid. Förevigt. Inte bara inom mig, i mitt hjärta, utan även fysiskt. Jag vill kunna krama en varm, åldrad, rynkig hand. Jag vill kunna blicka in i …

Sakta, men säkert börjar jag ta mig an vardagen och allt vad det innebär. Känslorna är fortfarande i obalans och jag bär hela tiden en påminnelse inom mig om hur skört livet är och hur viktigt nuet är. Jag önskar jag kunde skydda mina barn från allt ont som skulle kunna hända dem, men jag …

Så kom dagen till slut, dagen som jag fasat för, väntat på och försökt förbereda mig på. Så mycket känslor, tårar och skratt under en och samma dag. När jag vaknade på morgonen blickade jag in i Idas ögon på hennes 1-års kort och mitt hjärta gick i tusen bitar. Det fanns inte en enda …

Fram till för 5 år sedan hade jag bara varit på två begravningar. Den ena var för min brudtärnas pappa och den andra för hennes sambo. Sedan dess har det blivit fler. Min mans farfar och mamma. Båda mycket smärtsamma begravningar i djup saknad och sorg. En granne i vår by somnade in i MS …

Den 28 mars satt jag i vårsolen och rensade i blomlandet när hela livet stannade upp. Jag nåddes av dödsbudet om att en av mina närmsta väninnors enda dotter hade omkommit. Mitt hjärta brast. Min världs grundstenar rubbades. Jag famlade i mörker och kunde knappt andas. Mina känslor slog över mig som en tsunami. Hur …

Av solens vårstrålar som värmde så skönt mot kinden, känns nu ingenting. Vårblommornas prakt har bleknat. Jag vet att fåglarna kvittrar, men jag hör dem inte. Det är som om mina sinnen stannat av. Det är svårt att förstå hur jorden kan fortsätta snurra, hur tiden kan fortsätta ha sin gång. Himlen har återtagit en …