Bilduppdatering

Här har det hänt en del sedan sist. Jag börjar med två bilder från Julina och Natalies fiolkonsert 7 december. De bilder där det är fler än våra egna barn med, har jag målat över de andras ansikten.

Natalies grupp började. Jag är så oerhört stolt över henne! Hennes spelhållning är helt fantastisk och hon har utvecklats så oerhört rent musikaliskt. Hon läser noter och tragglar sig igenom låtarna längst bak i nothäftet för att få lite utmaning. Hon är mitt i åldersmässigt, tredje yngst och tredje äldst.

Julina har utvecklats väldigt mycket hon med. Jag är så stolt över mina flickor! Tyvärr fick min man inte bättre bild än denna eftersom han stod i så tokig vinkel.

11 december hade Natalie och Moalie julfest.

Mina vackra sessor sjöng i alla sånger och Natalie ledde tåget så duktigt så. Mammahjärtat kan ju brista för mindre!

Dagen efter, den 12 december, var en jobbig dag.Vi var och lekte hos en kompis mamma och pappa. Moalie åkte på en leksakshäst och trillade huvudstupa och landade på tänderna. Båda framtänderna stod nästan rakt bakåt och blodet sprutade. Jag fick upp henne från golvet och tryckte tänderna framåt och uppåt medan hon skrek sig fullständigt hes. Jag visste inte vad jag skulle ta mig till, men kände att det var det enda rätta. Det knastrade och blodet rann. Jag visste att jag gjorde henne illa och det var bland det värsta jag någonsin gjort. Allt svartnade och jag koncentrerade mig på att inte svimma. Självklart gjorde jag det hela väldigt snabbt, men det kändes som flera minuter. Usch!! Nå, vi satte på kallt och jag healade henne med all kraft jag kunde uppbåda och efter att min kompis varit i kontakt med akuten körde hennes pappa in oss dit. Det hade då gått 1,5 timme efter fallet och ännu en halvtimme på akuten tog det innan blodet började koagulera. Maken kom självklart dit han med. Först när blodet börjat koagulera kom hennes först ord och det var ”Mamma, min läpp står rakt ut.” Mammas lilla gull! Idag sitter tänderna kvar tack vare första hjälpen vi gjorde där hemma, men det krävs inte mycket för att det ska börja blöda lite igen och tänderna bli lösa.

Den första bilden är tagen när vi kommit hem efter många, många tänder och såväl läpp som tänder har redan läkts väldigt fint. Andra bilden är så som hon såg ut en vecka innan fallet, lilla skruttan.

Ja, det var väl allt för den här gången det. Även Julina har haft julfest, men eftersom maken var i Finland på sin mormors begravning, prioriterade jag videokameran istället för att fota. Jag har drabbats av en vidrig förkylning, så jag håller huvudet ovanför vattenytan, men mycket mer än det är det inte. Jag gör allt för att stå på benen på julafton och förhindra att någon annan kroknar.

Nu ska jag sätta mig i soffan hos maken och försöka gosa lite utan att smitta ner honom.