Julina stod och dansade på vardagsrumsgolvet till sommarskivan som spelades för fullt. Plötsligt vänder hon sig synbart frustrerat mot mig och utbrister: – Hur dansar du så där snyggt?!
*lång tystnad*
Jag: – Hur menar du nu?
Hon: – Ja, men så där att rumpan gungar så där snyggt.
Jag: – Öh…att hur då?!
Hon: – Ja, men så där snyggt som du gör när du dansar!
Jag, fortfarande lika förvirrat: – Men jag gungar int på rumpan!
Hon: – Meh, kom hit och dansa då!
Jag stiger försiktigt upp och dansar en vanlig foxtrot med henne och då skriker hon förstjust: – Precis så, mamma!!
Vet ni vad hon menade? Jo, att dansa så att höfterna är med, alltså att man inte är stel som en pinne. 😀 Lilla trollunge! Så vi övade lite och till slut fick hon in gunget. Hon dansade på stolt i säkert 15 minuter med sina nyfunna höfter. 🙂
Sådan mor sådan dotter. Jag dansade innan jag kunde stå.
