Att vara någon, att vara behövd

Idag insåg jag att det är oerhört viktigt för mig att känna mig behövd och duktig. Inte som mamma, utan som Miina. Att få känna att jag kan något som andra har behov av, att andra ser upp till mig. Jag har inte förstått hur viktig den där biten är för mitt psyke.

Under sommaren har jag blivit osjälvständig, blir lättare orolig, mer ångest i kroppen, helt enkelt mer beroende av en trygghetspunkt bestående av en annan människa. Idag på jobbet kände jag hur mycket av det där försvann i och med kunderna som kom och gick. Jag kände vardagen återvända och med den behovet från kunderna att jag ska finnas där för dem, att jag ska kunna ge dem de svar de behöver. Det låter så högtravande i och med att jag bara säljer krämer och liknande, men faktum är att jag har mer kunskap om just mitt jobb än många andra i min bransch. Skrytsamt? Kanske det, men då får jag väl vara skrytsam då.

Jag älskar att få in en kund som försökt på alla sätt och vis med olika medicament, diverse olika krämer, många pillerkombinationer. Känslan när jag står där framför dem och kan tala om för dem varför de påverkas som de gör är helt obetalbar. Jag kan inte hjälpa alla. Jag kan inte göra underverk. Jag kan inte bota alla. Men att kunna förklara varför, att kunna ge kunden en orsak, en förklaring. Det är sjunde himlen för mig.

Idag kom det in en kund som hade svår psoriasis. Hon hade testat allt. Inget hjälpte. Hon var beredd att sälja sin själ för att få ordning på huden. Vi satte oss ner med en kopp te, pratade om hur hon mådde, hur allt börjat e.t.c. Läkarna hade sagt åt henne att det inte fanns mycket mer att göra. Jag förklarade att psoriasis kommer inifrån, att det inte kan försvinna med mediciner eller krämer, att man inte kommer åt orsaken, bara symptomen. Sakta, sakta började hon lyssna och verkligen ta in. När hon gick kramade hon om mig och sa att hon först nu förstod varför hon måste ändra sin livssituation. När läkarna hade sagt att stress bara gör det värre hade hon blivit arg för att de inte kunde hjälpa henne. Hennes liv är ju inte stressigt! Men nu förstod hon varför hennes hud reagerade som den gjorde. Nu förstod hon att stress inte handlade om att jäkta runt och ha tusen bollar i luften. Stress kan även vara att glömma bort att leva i nuet, att hela tiden vara steget före. Hon hade alltid planerat allt in i minsta detalj, alltid varit förberedd till tänderna. Allt planerande gjorde att hon tappade bort dyrbara ögonblick och hennes kropp måste alltid stressa för att hänga med i hjärnans tempo.

Hade jag mirakelmedlet som skulle göra hennes hud silkeslen och vackert gyllenbrun? Nej, tyvärr. Det enda jag kunde erbjuda var en enkel jojobaolja som skulle hålla ”symptomen” mjuka. Och framför allt, jag kunde ge henne orsaken till problemet. Jag kunde inte ta bort orsaken, men jag kunde förklara vad det berodde på och jag nådde fram till henne.

Den känslan fanns kvar i flera timmar, känslan av att ha kunnat hjälpa någon, att någon behövde min kunskap. Den lyfte mig. Den gav mig självkänsla och styrka.

Jag är nog lite ego, men det bjuder jag på. Jag är jag och jag behöver få känna mig viktig inför andra. Jag njuter av att gå till mitt jobb där jag vet att jag har kunskaper som andra inte har i samma utsträckning. Jag behövs. Jag är värd min vikt i guld (upps, tokigt att jag gick ner 13 kg i våras 😛 ). Jag ÄR någon. Jag är inte bara mamma (vilket jag älskar att vara), jag är även en behövd person i yrkeslivet, jag är någon som andra kan se upp till, jag är jag och jag kan.

De gråa dagarna måste jag komma ihåg att påminna mig själv om det.