Maken kom hem idag och sa ”Jag tänker kasta en bok i golv” när han egentligen menade ”Jag har fått veta att jag borde kasta en bok i golvet, men behöver ditt råd. Vad tycker du jag ska göra? Fördelar? Nackdelar? Kan jag handla annorlunda? Vad är ditt råd och vad tycker du om mitt förslag?”.
Nu var det alltså inte ordagrant så han sa att han skulle kasta en bok i golv, men andemeningen var att han sa något och menade något helt annat.
Hur sjutton kan det vara så svårt att säga det man menar?! Jag menar om han kan säga ”Det var så HÄR jag menade” när jag är som allra argast, varför säger han då inte det på en gång?
Som idag, han fick kännedom om situationen vid lunchtid och det var efter middagen han tog upp det med mig. Hade han inte haft några timmar på sig där att fundera ut vad han ville ha sagt och hur han skulle säga det? Hur kan man då misslyckas så fatalt?! *grrr*
Usch, jag blir så ilsk, sårad, besviken, förbannad och upprörd.
Och faktiskt, käre *pip*, så driver jag ett företag lika mycket som du gör. Så du kan ta ditt jä*la förslag om att jag ska stänga butiken under jullovet för att ta hand om barnen och köra upp det nånstans. Du är verkligen en idiot till mansgris ibland! *morrar dovt, mycket dovt*
