Mår så pass bra att jag kan vara på jobb, men eftersom benen inte vill bära när jag går längre sträckor fick kryckorna följa med i bilen. Har dem inte inne på jobbet, men de finns där som säkerhet.
Konstigt nog kändes det inte som ett bakslag när jag fick tonta in med dem till dagis i morse. Jag tror min hjärna börjar acceptera att jag ibland behöver stöd för diverse leder och andra kroppsdelar och det är bara att finna sig i det helt enkelt.
Jag är ju inte sjukare för att jag använder hjälpmedel, det är bara lite mer synligt.