Min hälsa. Eller rättare sagt min ohälsa.
Jag lider av den genetiska sjukdomen Ehlers-Danlos syndrom. Jag kan bara bli sämre och sämre. Det finns inga bromsmediciner, men man kan träna för att hålla musklerna på en bra nivå så att kroppen orkar med så gott den kan.
Jag har daglig värk, luxerande (=hoppar ur led) och subluxerande (=hoppar snett, men ej ur led) leder, förtvinade muskler, hud som går sönder o.s.v. o.s.v. Min kropp kan ALDRIG vila. När andra sover fylls energidepåerna på och man vilar ut medan musklerna slappnar av. Med min sjukdom kan musklerna aldrig slappna av, eftersom lederna då hoppar ur led. Mina muskler jobbar 300 % medan dina jobbar 100 %. Medan jag sover jobbar kroppen konstant för att inte lederna ska luxera eller subluxera. Jag har aldrig fått vakna utvilad. Aldrig. Ofta vaknar jag ännu tröttare i kroppen än jag var när jag somnade. Det är tungt, men det går.
MEN min ohälsa är en del av mig. Den gör mig empatisk, ödmjuk inför livet, medveten om nuet, den ger mig styrka i det smärtsamma.
När någon frågar hur jag mår och jag har en jobbig dag, svarar jag sanningsenligt att det är en pissig dag, men att morgondagen då bara kan bli bättre.
Min ohälsa har gjort mig medveten om min inombords styrka. Jag klarar mycket mer än jag tror.
Sedan jag började äta LCHF har livet vänt för mig. Jag kan äta allt (ja, utom kolhydrater då som man nu faktiskt inte har någon större nytta av när man lever mitt liv 🙂 ), jag har mindre smärtor, jag har mindre magkramper, jag har gått ner i vikt och orkar bättre, huvudvärken är bättre, jag blöder mindre vid mens. Ja, jag har helt enkelt fått en andra chans, även om min grundsjukdom inte blivit bättre.
Förutom EDS (Ehlers-Danlos syndrom) har jag även faktor-12-brist som ger mig förlängd blödningstid, en gammal borrelia i bagaget och panikångest.
Jag tror mer på alternativ vård än traditionell. Jag använder mig av homeopati, alternativ mediciner och örter, medicinsk laser som smärtlindring och inflammationshämmande och ett sjujäkla jävlar-anamma.
Min hälsa är min ohälsa, men den berikar mitt liv så oerhört och jag är tacksam för att vara den jag är, även om jag självklart önskar att jag kunde få vara som alla andra ibland. Tänk om man kunde få ha huvudvärk som gick att bota med burana, eller trötthet som gick att sova bort. Men då vore jag heller inte Miina.