Hemfärd från jobbet

Packar ihop mina väskor och klär mig som en eskimå. Det ser kallt ut när jag blickar ut genom fönstret. Snöar gör det oxå…igen…

Ropar hej då åt pappa och kånkar iväg på alla mina saker som en packåsna. Öppnar dörren på baksidan och stirrar på min tomma parkeringsplats. Var i hela fridens dagar är min bil?! Hinner bara vända mig om så möts jag av en flinande far som triumferat hojtar ”Nicke och barnen tog ju bilen! Du ska ju ta den på framsidan, vilket minne du har!” * stön *

Muttrar något ohörbart till svar och kånkar mig till framsidan med alla saker. Hm…nycklarna då… Gissar att de till min bil inte passar. Sätter ner alla kassar på den snöiga marken och letar fram rätt nycklar. Låser upp, baxar in alla snöiga kassar i bilen, går runt bilen, halkar lite och sätter mig in bakom ratten. Öh…var är armstöden?! Okej, det ska väl inte finnas då. * tittar mig omkring *

Okej, då börjar vi vara redo för hemfärd då. In med nyckeln. Fram med fötterna till pedalerna. Jo tjena, vilken långben har kört denna sist?! Försöker hitta spakhelvete för att få fram stolfan så jag åtminstone nuddar pedalerna. Tjohoo, där var den! * uff * Det var ju fram jag skulle, inte bak! Så där. Nu närmar det sig!

Vrider om nyckeln lite. Hm…var det en bensinare eller diesel? Bäst att glöda lite. * lamporna slocknar * Vrider om nyckeln helt. Bilen hostar till och dör, skuttar lite. What the f*ck?! Okej, one more time. Samma procedur, samma resultat. Aj fan! Man skulle ju koppla oxå när man kör en manuellväxlad! * tittar mig omkring * Ingen har sett mig. Bra. Då kör vi igen då. Koppla, vrida om nyckeln lite, glöda utifall att, vrida om helt och…tjohooo, den startar!!

Backen då…hm…okej, den ska uppåt, det innebär att man ska trycka upp nåt knas på spaken så att man kommer dit… Japp, det lyckades. Bra, Miina! Så släpper vi försiktigt på kopplingen. FÖRSIKTIGT SA JAG!!!!! Det gick ju relativt bra! Framåt nu då.

Inga större missöden. Iväg mot Godbyvägen och korsningen. Hm…den varnar för slirning. Eller nej, vänta nu, den säger att JAG slirar! Antisladd kallas det. Hoppsan. Okej, vi närmar oss korsningen. Stanna lilla bil, gör nu som jag säger. Fint och försiktigt. * tvärnit * Okej, bromsen tog lite snabbare än jag är van vid. Ingen större fara. Bara lite mat som trillade ur kassarna.

Ut på stora vägen. Nu börjar jag ju hitta dragläget oxå! Går ju riktigt fint det här!

Snön dalar ner med ganska bra fart. Blir nog ett snöfyllt nyår…som om man nu hade trott något annat då… Undras om det kommer att gå bra för Peter och gänget att hitta ut till oss ikväll. Nå, det blåser ju inte, så vår väg borde inte driva fast.

Har svängt av från Godbyvägen för ganska länge sedan och närmar mig hemmets trygga vrå.

Kommer till korsningen i Bjärström. Varför i hela fridens dagar är det halm utspritt över hela korsningen?! Idioter som tappat en bal och inte städat upp efter sig! Uuuuppps, slirigt igen. Halt tydligen. Ah! Någon smart bonde har strött ut halm i korsningen när sandbilen lyst med sin frånvaro. Smart! Tack, bonden!

Bara några hundra meter kvar nu. Ser isbilarna på träsket. Ser ut som om bönderna skulle behöva strö lite halm där med… Nog är det tusan vad den ska gå på höga varv den här bilen! Ja just ja, man måste växla oxå när man kör manuellt. * harkel *

Hemma vid infarten! Pust! Äntligen! Nu går det tungt för bilen. Hallå, vi är ju snart hemma! Kom igen nu! Ja just ja…växla ner oxå…ja…

Hemma på gården. Bromsar lugnt och försiktigt. Bilen tvärdör. Just det. Koppla, Miina. Man måste koppla när man kör manuellt. * suck *

Nå, den får stå där den står. Kliver ur bilen. Stirrar argt på fanskapet, slår fast bildörren och tänker att jag aldrig mer vill köra manuellt. Idiot bil!

Tar mina väskor och kånkar in allt. Möts av en strålande glad make ”Jag har aldrig fattat varför folk tycker att Golf är så skön att köra”. Öh…tack för att du lät mig köra hem fanskapet! Nu vet jag hur mycket jag älskar min fina automatväxlade Peugeot 307 sw!