Fumlig

Fasen vad jag hatar de här perioderna med fumlighet!!

Jag tappar saker konstant, flera gånger dagligen, just nu. HATAR det verkligen! Igår kväll krossade jag ett glas när jag skulle dricka vatten på kvällen. Nicke kom genast till undsättning. Han gör det så fint. Han tar hand om det jag tappar ut och har sönder, utan att få mig att känna mig bortgjord eller ömklig. Tack, älskling! Det betyder mer än du tror!

Det är vanligt att vi med EDS tappar saker, att det faller oss ur händerna om vi inte tänker på vad vi gör. Om jag t.ex. ska lyfta en mjölktetra så måste jag
aktivt vända tankarna mot det, för att inte tappa den. Men det jag har nu är ren fumlighet. Jag är väldigt skakig, musklerna orkar inte med som de borde och jag får mjölksyra av fullkomligt horribla saker. Jag slår omkull saker, tappar dem, missar när jag ska i något.

USCH!! Jag blir så SUR!!

Jag vet ju att det går över, men fasen vad kämpigt det är när man är mitt i det!

Det är sådana här dagar jag vill vara normal! Jag vill kunna dricka en kopp te utan att häva ut den över hela skrivbordet. Jag vill kunna fylla på vatten i kastrullen utan att tappa den när den är nästan fylld. Jag vill kunna ge kunderna en penna utan att slänga den på golvet framför dem. Jag vill vara normal.

Nej, egentligen vill jag inte det, för utan min sjukdom vore jag inte den jag är idag. Men ibland behöver jag gnälla av mig. Behöver sura lite. Annars ser jag inte stjärnorna på natthimlen.

Nu ska jag gå och hämta ägg åt mig. Jag ska försöka tappa dem så där lagom högt ovanför bordet så knäcks de fint och jag slipper problem med skalet. 🙂