Så ligger jag då här i min säng. Har nyss haft 4 panikångestattacker. Länge sedan sist nu och inte alls lika skrämmande som tidigare.
Jag tog det för vad det var, med mindfulness. Följde varje känsla istället för att bli rädd och försöka fly från den. Varje attack varade i ca 10 min. Jag vet att det är över nu för frossan och skakningarna har börjat. Binjurarna gör sig av med överloppsenergin som kroppen producerade under attackerna. Tröttheten börjar komma, men jag gissar att det ska komma ännu någon liten attack innan jag äntligen får somna om.
Imorgon ska Nicke jobba. Jag och barnen ska till butiken och plocka tillsammans med min goa vän Ica som ska hjälpa mig måla. Skönt att ha henne där. Dessutom är Tanja ledig hela dagen, så krisar det ringer jag henne och ber att få komma dit. Skönt att ha vänner som känner till sjukdomen och som tar mig som den är. Ica har ännu inte varit med om en attack, så jag vet inte hur hon reagerar, men Tanja är gammal i gemet och sköter det galant. 🙂
Nu måste jag börja varva ner. Det här med flytten håller på att knäcka mig. Jag måste försöka ta det lugnare. Jag vinner inget på att köra mig själv i väggen.
Just nu lever jag på orden ”det lugnar sig snart, bara jag får det här färdigt”. Det verkar inte fungera så där jätte bra. Kanske dags att ändra taktik. Vi får se vad jag kommer fram till imorgon.
Nu ska jag sluta mina ögon, fokusera på nuet, här och nu. Låta tiden gå sin gilla gång. Ta emot den avslappning nattens sömn för med sig. Imorgon är imorgon. Det är inget jag varken kan eller bör förändra här och nu. Och Mathilda, jag hoppas du sover nu och inte gör mig sällskap i ångesten! 🙂
Natti natti!
