Vaknade helt klart på fel sida i morse. Antar att andra anser mig ha PMS just nu… Känns bara så vedervärdigt med denna influensa. Är så trött på sjukdomstillståndet lixom. Jag hoppas innerligt att alla barnen börjar bli friska så nästa vecka blir något så när sjukdomsfri. *suckar djupt*
Nå, anyway, jag rymde i morse. Satte kameraväskan på ryggen och tog en promenad här nära inpå medan barnen fick stanna med maken.
”Var inte rädd, i sanden finns det spår.” Ja, snön då i det här fallet…
Byns vackra väderkvarn.
Mitt vackra hem. *älskar*
Vattnet börja tränga fram och den djupa snön börjar ge vika. Våren närmar sig!
Finaste Ronja.
Efter promenaden gick jag in och åt lunch för att sedan förena mig med mina föräldrar, Julina och Natalie (som äntligen är feberfria!!) som grillade korv i skogsbrynet.
Mamma satt uppflugen i min gamla grankoja, någon meter ovanför marken. En syn för gudar! En riktig rugguggla. 🙂
Blickar upp mot trädets grenar. Inte ett moln på himlen.
Pappa i skidspåret. Tycker solen står ovanligt högt på himlen idag.
Pappa, mamma och Julina tog ett varv över åkrarna på skidor medan Natalie kände att det räckte för idag och gick hem för lite mys i soffan.
Jag och Freja stannade kvar vid brasan och njöt enormt av det fridfulla ögonblicket.
Sol. Fågelsång. Bara naturens ljud. Ensamhet.
Lagom långt från huset, ändå nära intill.
Mattes älskade lilla troll! Tack för att du delade stunden med mig! <3 Me and my dog. Me and my dog.
