Sitter och blickar ut genom fönstret på tjejerna som går till skolan. Idag är andra dagen som de går istället för att ta sparkkälkarna, eftersom gruset tittar fram på vägen och isen har luckrats upp. Våren knackar trevande och försiktigt på dörren.
I och för sig kändes det inte riktigt så när jag körde hem från kören igår eftersom det var snöyra, men så är det ju alltid i en kamp, den böljar fram och tillbaka. Ibland har våren övertaget, ibland vintern. Men nu tycker jag ändå att våren är den som oftast lyser starkast. Visst, det kommer ”motgångar” när vintern visar sig igen, men våren kämpar sig sakta, men målmedvetet framåt.
Utanför fönstret på jobbet börjar små vårblommor sticka upp ur marken, men här hemma ligger de fortfarande under 0,5-1 meter snö.
I november såg det ut så här. Gissar att det tar ett tag innan den synen möter mig igen när jag kliver utanför dörren.
Men som sagt, sakta men säkert, dag för dag, minut för minut, kommer vi ett steg närmare våren. *gillar skarpt*
