10 år av kärlek

Idag, för 10 år sedan, tog jag steget in i mitt liv som fru Fagerlund. Självklart visste jag det inte då, men rätt snart insåg både jag och Nicke vad kärleken hade tänkt sig för väg åt oss.

Jag mezzade Nicke och frågade om han hade bild på tv eftersom han var min granne snett ovanför. Dagen efter bjöd han upp mig till sig för att lyssna på ”riktig musik”, det vill säga finsk musik. Han hade stöd av Thomas Svanhström (som senare blev så väl bestman på bröllopet som gudfar åt Moalie). Thomas åkte hem. Jag stannade kvar. Stackars Nicke var ju så hostig och sjuk. Det tog inte många sena nätter av hostande och gitarrspelande för att få mig att stanna kvar och kvar är jag än idag. <3

10 dagar senare packade vi oss iväg till Nagu för att hälsa på Nickes föräldrar och till Dalsbruk för att hälsa på min mamma som studerade där just då.

För Julina var det bara ”Kicka” som gällde. Från första stund tog han fullt ansvar som bonuspappa. Här sitter vi på färjan.

I Nagu hos Nickes pappa. På bilden till höger håller jag i Julina och Nickes systerson John.

Nicke och Julina till vänster. Jag, John och Julina till höger. John är född maj-00 och Julina dec.99, det skiljer alltså 5 månader på dem.

I Bamböle på morsdag 2001. Det var tänkt att vi skulle berätta för mamma att hon skulle bli mormor den här dagen. Men eftersom jag blev tjock väldigt snabbt, fick hon reda på det någon vecka innan.

Nicke och Julina firar mina föräldrars förlovningsdag medan jag låg på BB/Gyn med Natalie i magen och fick dropp eftersom jag kräktes så våldsamt.

Midsommar 2001. Nog ÄR han läcker, min älskade Niclas! <3

10 år senare…

I morse åt vi frukost i lusthuset och tjejerna fnittrade glatt medan de frågade ut oss om hur vi träffats och vad vi gjorde då. Nicke och jag skrattade båda hjärtligt när han påstod att han redan då visste att han tio år senare skulle sitta i vårt gemensamma lusthus med våra 2 barn och hans bonusdotter hos bio pappan. 🙂

Min älskling!

Våra underbara döttrar!

Tack för den här morgonen, kära lusthus! Om tio år lär vi inte sitta här och äta frukost med våra barn. Eller vem vet! Kanske studerar de på Åland och bor kvar hemma. Natalie är då 19 år och Moalie 16. Julina kommer att vara 21 år. Vem vet, kanske har vi t.o.m. barnbarn. Helt otroligt!

Mot lusthusets södra vägg börjar våren sakta men säkert att smälta snön.

Efter frukosten packade vi en picknick-korg och åkte till Getabergen.

Vi möttes av en fantastisk vy och till min enorma glädje kretsade ett antal örnar över bergen.

Jag vet att örnar kan ställa till med besvär och jag vet att de ibland tar katter och hundar av mindre storlek, och det tycker jag är fruktansvärt. MEN jag kan inte låta bli att älska och beundra dessa djur! Det har jag alltid gjort och kommer förmodligen alltid att göra. Örnen har något magnifikt över sig. Något övernaturligt som jag dras till. Jag älskar dess vingslag. Älskar den enorma styrkan som dessa djur utstrålar. Det jag fick uppleva idag var magiskt och jag blev rörd till tårar.

Ingen is ute till havs.

Nicke är fortfarande den sprallige 27-åring jag träffade för 10 år sedan. 🙂

På väg hem lyfte en örn från ett träd bara några meter från bilen. Jag hade fel objektiv på och fick inte skarpa bilder, men ÅH vilken fantastisk upplevelse! Jag älskar ändå bilderna. Upplevelsen berörde mig djupt, djupt i hjärta och själ.

Väl hemma igen åt vi middag i lusthuset och konstaterade att det kommande året innehåller många 10-års dagar. I juli firar vi 10-årig förlovningsdag. I januari fyller Natalie 10 år. Nästa sommar, juli 2012, firar vi 10-årig bröllopsdag.

Vi har haft en fantastisk dag i strålande solsken och kärlek i vardagen. En underbar dag som jag sparat som minne djupt i mitt hjärta.

Tack, min älskling, för alla år som gått och tack för alla år som kommer att komma! Jag är så tacksam för att jag har dig och för att vi har det vi har tillsammans. Jag älskar dig!