För ett år sedan var jag tvungen att skriva den här dikten. Annica Lompolo, en EDS vän, lämnade jordelivet allt för ung. Mjuka vingslag över spegelblankt vatten Tystnad som är så kompakt Ett hjärta har slocknat Andetag dött ut En sorg som träffat så hårt
Saknar honom
För ett år sedan stod jag en man väldigt nära. Sen hände något. Många hinder på vägen gjorde att min tillit rann ut i sanden, små oförargliga saker blev enorma för mig. Jag stod där en dag, sviken. Inte stort, inte allvarligt, men i mina ögon var det det värsta han kunde göra. Nu, mer …