Jag är nu på jobbet igen efter sjukhusbesöket och jag är LYRISK!
Fick komma in till en kvinna som suckade djupt tillsammans med mig efter att ha lyssnat på hur jag brukar fungera och ha läst min journal. 13 rör radade hon upp och vi förstod båda två att det här kommer att ta tid… Hon letade fram 4 kärl som hon skulle använda och började med det första, strax intill mitt senaste fästingbett. Snacka om stor förvåning när hon fick blod på första försöket! Dessutom med vanlig nål istället för fjärils! Tjohoo! Vi pratade lite och till slut frågade jag ”Jaha, och var kommer du ifrån då?” eftersom jag hörde att hon bröt på österbottniska. Det visade sig att hon var från Närpes, samma kommun som mina föräldrar, så hon bytte snabbt dialekt efter att ha frågat om jag kanske förstod närpesiska då. SÅ mysigt att sitta där och lyssna till henne. Rör efter rör fylldes utan att kärlet sprack och vips var alla fyllda! ALLA TRETTON RÖR!!! På ett enda stick!! Både hon och jag gapade av lycka!
Tretton rör!! Otroligt! Mitt senaste rekord på ett stick är 5 rör. Självklart har jag tappat många fler rör på en blodprovstagning, men då brukar jag se ut som en knarkare när jag går därifrån.
Hon satte genast på 2 fjärilsplåster och inte kan då jag se att det blivit blått inte. Och inte har jag behövt byta plåster heller. Snacka om lycka!
Eftersom det gick så bra, gick jag direkt vidare till röntgen och tog röntgen som jag väntat med av fasa för yrsel och skit. Visst, det var inte skönt och visst, sköterskan fick nappa tag i mig, men det gick och nu är det avklarat! Ont i nacken som tusan har jag nu, men det är ju inte så konstigt med tanke på att de var tvungna att sätta mig i ytterläge för varje bild. Sköterskan som stod vid min sida bestämde sig för att stanna kvar i rummet efter att jag rammat maskinen vid första bilden. Hon höll mig i ett stadigt tag och sa ”Om du trillar kan du försöka trilla mot mig så slår du dig inte på maskinen.” Tack för det tipset, lixom. 🙂
Nu är det bara att vänta 2 veckor på provsvar. Ska bli intressant att höra vad allt visar.
Tack för tumhållningar och hälsningar! Extra tack till fina Tanja som erbjöd sig att komma med mig. Synd att jag såg erbjudandet först när jag kom tillbaka till jobbet. Kanske var det meningen att jag skulle fixa det här själv trots allt. Hade jag läste det innan hade jag utan tvekan tagit chansen och bett henne komma med. Nu klarade jag det hela riktigt bra själv. Bra för självförtroendet.
