Ett ömt farväl till vänner som lämnat plats

Människor kommer in i ditt liv av en orsak, för en period eller för resten av livet.
När du förstår orsaken, kommer du också att förstå hur du skall förhålla dig till denna person.

När någon kommer in i ditt liv, är det oftast för att fylla ett behov du har uttryckt. De har kommit för att hjälpa dig genom en svårighet, för att ge dig vägledning och stöd. För att hjälpa dig fysiskt, känslomässigt och spirituellt.

Det kan verka som om de är sända från himlen, och det är de!

De är för det du behöver dem. Så plötsligt, utan att du gör något fel eller på en till synes opassande tidpunkt, kommer denna person att säga eller göra något som gör att ert förhållande tar slut. Ibland dör de, andra gånger lämnar de dig

Ibland provocerar de dig och tvingar dig att fatta ett beslut.
Det som är viktigt att förstå, är att ditt behov är mättad, ditt öde är fullbordat, deras arbete är utfört. Den bön du skickade till universum har blivit bönhörd, och det är nu dags att gå vidare.

Några människor kommer in i ditt liv för en period, för att det är din tur att dela med dig, att växa eller att lära. De ger dig en upplevelse, lugn eller bara får dig att le!
Kanske lär de dig eller visar dig något du aldrig gjort förut. Vanligen ger de dig en ofantlig mängd av glädje. Tro på det! Det är äkta! Men bara för en period.

Livslånga förhållanden lär dig livslånga läxor, sådant du måste bygga upp för att få en solid känslomässig grund. Ditt jobb är att acceptera läxan, älska denna människa och använda det du har lärt i andra relationer och områden av ditt liv.

Det sägs att kärleken är blind, men vänskapen är klarsynt.

Tack för att du är en del av mitt liv, antingen det är för en orsak, en period eller för resten av livet. (Författar okänd)

Idag ramlade jag över den här texten. Insåg att det är dags. Dags att släppa taget. Att våga gå vidare. Det tar ont. Jag sörjer. Jag saknar.

Men jag gläds oxå åt allt som varit, åt det jag fått lära mig. Jag är tacksam för att ha fått låna dem ett tag. Mina änglar.

Somliga kommer och går. Några sådana vänner finns det i mitt liv. Sen finns det även virvelvindar som plötsligt virvlar in i mitt liv med buller och bång. Tystnaden efter dem blir kompakt. Somliga tassar tyst på tå i utkanten för att bli väldigt, väldigt starka individer. Ibland tassar de lika tyst ut igen och lämnar en öm tystnad, fylld av eftertanke, kvar hos mig. Det finns även dem som kommer in i mitt liv och lär mig något väldigt viktigt. Som att man måste släppa in människor, visst de kanske sårar dig, men vinsten är så mycket större än förlusten. Just de människornas försvinnande gör ondast. Det skär i själ och hjärta och det kan vara svårt att se orsaken till allt som sker.

Sen finns det de som alltid finns där. Änglarna som gör mitt liv till det det är idag. Det som gör mig till den jag är idag. Änglarna som håller mig uppe. Som bär mig genom ljus och mörker. Som lyfter mig när jag faller. Änglarna som följer med på livets slingriga väg, ibland en bit ifrån, ibland tätt intill. Vissa av dem kommer in mitt i resans gång, andra har följt med sedan start.

Alla dessa individer, de som finns kvar och de som gått, har alla berikat mitt liv och det är jag tacksam för.

Visst gör det ont när vänskapen dör ut, men jag tar ett ömt farväl och lämnar plats åt lärdomen och kommande lärdomar.

Tack för allt!