Tänk vad mycket energi det går åt i världen till att försöka vara till lags, eller till att vara lyhörd för andras behov och önskemål, eller till att vara uppmärksam på att läsa mellan raderna, eller till att tolka in saker andra säger eller inte säger, eller till att fundera på vad andra menar med sina ord.
Missförstå mig inte! Jag anser att empati är bland det viktigaste på vår jord. Jag är en sån som sätter andra framför mig själv. Sån har jag alltid varit. När bästa vännen förklarade att hon var kär i min pojkvän, då gjorde jag självklart slut och blev istället hans bästa vän. Det var rätt val eftersom de var tillsammans i 2 år och han och jag blev väldigt nära vänner, så förmodligen hade förhållandet ändå förr eller senare tagit slut, men det speglar väldigt mycket av min personlighet.
Så jag menar inte med detta att vi ska sluta bry oss om varandra, men tänk hur oerhört mycket energi det går åt till allt det jag nämnde ovan! Tänk om vi kunde lita på att det den andre säger är det den verkligen menar, istället för att ana något dolt där under som kanske är väldigt, väldigt viktigt att vi uppmärksammar.
Som igår när jag pratade i telefon med min mamma och berättade att sommaren kör ihop sig och frågade om de kunde lägga sin semester en vecka tidigare än planerat i augusti. Hon sa ”Vi hade ju tänkt åka i slutet, så inte vill vi ju åka i början då.” Ordagrant så sa hon. Jag tolkade det som att nej, de vill inte flytta semestern och förstås blev jag både irriterad och frustrerad. När vi jagat upp oss båda två fräser hon att det hon menade var att hon måste prata med pappa först och se om det passar. Tänk vad mycket frustration och irritation det krävde, när hon istället hade kunnat säga ”Vi hade ju tänkt åka i början av augusti, så helst skulle vi ju vilja åka då, men jag ska prata med pappa och se om det passar att vi åker i början istället.”. Just det där att mamma säger något annat än det hon menar är typsikt för henne. Och kanske är det just därför jag blivit så oerhört lyhörd och kan läsa många andra som en öppen bok. Men än en gång, det krävs onödigt mycket energi till något som skulle kunna vara mycket enklare.
Ett annat vanligt scenario hemma hos oss är att jag frågar maken något och han svarar det han tror att jag vill höra. Jag hör att han menar något annat och frågar vad han egentligen vill. Det tar ett tag att dra det ur honom och jag hinner bli frustrerad över att han inte kan säga det rakt ut och vips har vi ödslat en massa energi på något fullkomligt onödigt. Maken har då ansett att han kan gå på min linje, men hade helst gjort det på det sätt han tänkt sig. Hade han istället sagt ”Om jag hade valt, hade vi gjort så här istället (och berättat sitt val), men det är okej att vi gör som du vill.” så hade jag fått höra hans förslag och vi hade kunnat diskutera om det hade behövts för att göra saken på rätt sätt, eller bara accepterat att han hade en annan åsikt, men att vi ändå kör på mitt förslag. Istället har jag ödslat energi på att lyssna efter undertoner i hans svar, dragit ur honom det han vill ha sagt medan han ödslat energi på att hålla tyst och försöka fixa till så att allt blir så bra som möjligt och sedan har vi tillsammans ödslat energi på att bli frustrerade på varandra.
Tänk vad mycket enklare allt skulle vara om vi bara kunde vara mer rakt på sak! Om vi kunde säga vad vi tycker, men inte för den skull köra över någon annan. Att vi kunde säga vår åsikt, samtidigt som vi är öppna för att höra den andres åsikt. Att vi kunde stå för våra känslor och tankar istället för att försöka förvandla dem för att passa in i helheten.
Vi ska samarbeta, vi ska anpassa oss, men vi ska göra det med rak rygg och med vetskapen om att jag är här av en anledning, jag finns till här och nu för att det är meningen att jag ska göra det. Min åsikt är viktig. Mina tankar behövs. Det innebär inte att det kommer att göras på mitt sätt, eller ens att jag strävar efter att någon annan ska tänka och tycka som jag gör. Jag står bara för den jag är och jag är en del av allt liv.
Ens åsikt är inte alltid rätt. Man kan även ändra sin åsikt. Men det är viktigt att våga stå för den man är, för man finns här just av den anledningen. Skulle livet i stort behövt en annan åsikt, då hade inte jag varit här just nu och just på denna plats, då hade det varit någon annan som stod här. Min åsikt behövs, mina tankar behövs, min vilja behövs, men den vävs samman med alla andras och bildar ett starkt nät och det nätet är allomfattande.
Så kom ihåg det! Lev i varje förhållande med en vilja att vara empatisk och lyhörd, med en öppenhet som gör att din partner inte behöver läsa mellan raderna. Anpassa ditt liv utan att förneka den du är. Stå upp för dina åsikter och tankar utan att försöka påverka någon annans åsikter och tankar!
Var den du är, en del av det stora hela! Du är här för att pusslet ska bli fullständigt.
Du är så klok min vän,så bra och fint skrivet.
Kramar
jamen precis så!!!
kramar o kärlek
Hej Miina
Ja inte är det lätt alla gånger att förstå varför vi säger en sak och menar en annan samtidigt som vi hoppas på att den andra ska förstå ändå. Jag tror många gånger att vi inte vill såra den andra om vi är för raka med vår egen åsikt många gånger. Vi är ju olika individer och en den tänker bara på sig själva och uttrycker alltid sina åsikter och andra är åt andra hållet.
Jag läste en jättebra bok som handlade om syskonens placering i familjen. Jag har länge gått och funderat varför jag reagerat så olika med olika människor instinktivt. Ena gången tar jag befälet och andra gången är jag undergiven. Jag är mellanbarn. Efter att ha läst boken så förstod jag att vi är en frukt av hur många barn vi fått växa upp med. Ta och läs det om du har lust…en mycket spännande läsning och många frågetecken blev besvarade.
Hejsan!
Ja brukar läsa din blogg ibland, spec dina recept 🙂
Nu måste jag bara lämna en fundering/fråga/åsikt om ditt inlägg.
Du skriver att du alltid anpassar dig efter andra och alltid sätter andra först,
Men senare i inlägget vill du att din mamma ska ändra semestern efter dig, och din man ska framföra sina åsikter, men ändå ska ni oftast köra på ditt förslag. Därför kanske han inte orkar ödsla energi på att ge några förslag?
(Detta skrev du: Maken har då ansett att han kan gå på min linje, men hade helst gjort det på det sätt han tänkt sig. Hade han istället sagt ”Om jag hade valt, hade vi gjort så här istället (och berättat sitt val), men det är okej att vi gör som du vill.” så hade jag fått höra hans förslag och vi hade kunnat diskutera om det hade behövts för att göra saken på rätt sätt, eller bara accepterat att han hade en annan åsikt, men att vi ändå kör på mitt förslag)
Nu kanske jag har missförstått ditt inlägg? Men så här uppfattar jag det när jag läser det.
Alla relationer handlar ju om att anpassa sig till varandra, kunna ge och kunna ta, och diskutera öppet och ärligt med varnandra.
Mvh