Idag har jag varit på min första individuella sånglektion på många år. Trodde absolut inte att jag skulle få plats igen och nu står jag här. 🙂
Det mesta av lektionen användes till att försöka förstå hur min EDS påverkar rösten. Vilka problem kan vi stöta på och vilka möjligheter finns att påverka rösten positivt?
Jag är spänd och nyfiken på vad vi kan göra tillsammans, men oxå lite rädd att stå där och upptäcka att sången måste ta en mindre plats i mitt liv.
Jag sjöng 2 verser av ”Mot okända hav” och min sångpedagog kommenterade att hon upplever min röst med ett större djup än då jag slutade hos henne förra gången. Själv upplever jag att jag har mer känsla, mer djup, men mycket mindre röst. Jag klarar mycket färre sånger än tidigare på raken, har sämre andningsteknik e.t.c., men men…man kan inte begära mer av en sån som jag. 🙂
Nästa gång ställs jag inför att komma helt ouppsjungen. För mig är det som att komma naken, avklädd, utan skyddsmurar. Jag föreslog ändå att vi skulle göra det redan nästa gång. Jag känner att jag måste börja från noll, blotta mig totalt och fullständigt, för att kunna börja bygga på en solid grund. Det blir tufft, men kommer förhoppningsvis att resultera i en stadig grund att stå på för att behålla den röst jag har idag, även om jag inte kan bygga upp den till något starkare.
Kände mig hel när jag satt där igen. Hel, men samtidigt ensamt naken.
Jag vet att det enda jag har är styrkan att kunna förmedla med min röst. Det är vad jag kan utveckla. Men för att kunna förmedla måste jag släppa in och våga ge. Inte riktigt min starkaste sida, men vad vore livet utan utmaningar!
