Människor kommer in i ditt liv av en orsak, för en period eller för resten av livet.
När du förstår orsaken, kommer du också att förstå hur du skall förhålla dig till denna person.När någon kommer in i ditt liv, är det oftast för att fylla ett behov du har uttryckt. De har kommit för att hjälpa dig genom en svårighet, för att ge dig vägledning och stöd. För att hjälpa dig fysiskt, känslomässigt och spirituellt.
Det kan verka som om de är sända från himlen, och det är de!
Det är för det du behöver dem. Så plötsligt, utan att du gör något fel eller på en till synes opassande tidpunkt, kommer denna person att säga eller göra något som gör att ert förhållande tar slut. Ibland dör de, andra gånger lämnar de dig
Ibland provocerar de dig och tvingar dig att fatta ett beslut.
Det som är viktigt att förstå, är att ditt behov är mättad, ditt öde är fullbordat, deras arbete är utfört. Den bön du skickade till universum har blivit bönhörd, och det är nu dags att gå vidare.Några människor kommer in i ditt liv för en period, för att det är din tur att dela med dig, att växa eller att lära. De ger dig en upplevelse, lugn eller bara får dig att le!
Kanske lär de dig eller visar dig något du aldrig gjort förut. Vanligen ger de dig en ofantlig mängd av glädje. Tro på det! Det är äkta! Men bara för en period.Livslånga förhållanden lär dig livslånga läxor, sådant du måste bygga upp för att få en solid känslomässig grund. Ditt jobb är att acceptera läxan, älska denna människa och använda det du har lärt i andra relationer och områden av ditt liv.
Det sägs att kärleken är blind, men vänskapen är klarsynt.
Tack för att du är en del av mitt liv, antingen det är för en orsak, en period eller för resten av livet. (Författar okänd)
Tack! Jag älskar dig för vad du lärt mig, för vad du givit mig. Jag överräcker med varsam hand nycklarna till mitt hjärta. De finns i din hand, fritt att använda när än du behöver det. Om så imorgon eller om tio år.
Att stå inför det faktum att din uppgift kanske är fullbordad gör ont. Men om den är fullbordad, kan jag inget annat än tacksamt ta emot läxan och växa som människa inför det faktum att du gav mig möjligheten att utvecklas.
Det finns murar inom mig som rivits för alltid. De flesta revs bara för dig, men du ska ändå veta att du rivit murar som öppnats för alla, som aldrig kommer att stängas igen. Du gav mig det.
Min förhoppning är att varje ögonblick ska bära med sig andetagen från din plast i mitt liv, att din uppgift är att finnas vid min sida, alltid. Men är det här den tid som var ägnad till dig, då accepterar jag det ödmjukt och viskar ett ömt tack.
Glöm aldrig vad du lärde mig! Glöm aldrig vad vi delat! Glöm aldrig att dörren alltid står öppen! Glöm aldrig att vad som än händer, när det än händer, så finns jag här. Nu och för alltid.
