Så är vardagen tillbaka i mitt liv. Jobbar fulla dagar enligt mina mått mätt, orkar med kvällsaktiviteter och sover med normal smärta. Ryggskottet har med andra ord fått ge sig och nu börjar jag så sakteliga att gå tillbaka till den träning jag påbörjade innan.
Jag var på kurs om enneagrammet igår igen. Vi pratade om min typ. Jag inser, med ödmjukhet, att jag är på den mogna skalan och att jag varit det relativt länge. Det innebär inte att jag inte har mina svackor, eller att jag inte har mina fel och brister, men jag inser att det ”äkta” är uppnått, att jag har det inom mig som en grundpelare.
Funderar rätt mycket över enneagrammet ur vänners synpunkt och det som är så oerhört slående är att jag har svårt att greppa vem en av mina bästa vänner är. Är det för att hon är en sån personlighet som jag ser på ett sätt och hon själv på ett helt annat, eller är det så att jag inte känner henne tillräckligt bra trots allt? Väldigt intressant, tycker jag!
Enneagrammet känns så spännande för mig, eftersom det på något sätt skapar en förståelse för andras livshistoria. ”Ah, du tänker så!” är en standardsfras när det gäller just enneagrammet och den är väldigt talande för mig.
”Ah, den här personen beter sig så här eller reagerar/agerar så här och för en nia/åtta/trea (eller vilken nummer det nu kan vara) är det helt normalt, även om det i mina ögon är helt horribelt.”
Det gör inte att jag kommer att kunna acceptera andras elakheter, men jag kan förhoppningsvis förstå dem på ett annat sätt.
T.ex. är empati oerhört viktigt för mig. Det trodde jag alla bar inom sig, men så är inte fallet. För andra typer är empati något väldigt diffust, och det beror inte på att de är elaka eller känslokalla, men för dem finns det en annan egenskap som väger lika mycket som empatin gör för mig.
Den här kursen går på tisdagskvällar med prästen Kent Danielsson, men det är ingen halleluja kurs med kristet budskap. Jag tycker Kent är fantastisk som person. Verkligen.
Det ska bli spännande att se vart det här för mig. Jag kommer inte att förändras som person, men jag kommer nog att gå ut därifrån med förändrad syn på min omgivning känner jag på mig. En mer förstående sådan.