Idag har maken varit fantastisk snickare och fixat än det ena än det andra här hemma. Jag har försökt haka på i min egen takt, men tydligen ville huvudet mer än kroppen. Det kryper som myror innanför huden nu och jag som hade hoppats orka träna lite innan sängdax. Nå, det kommer ju en dag imorgon oxå, fast det inte är samma sak.
Vet inte om det är kroppen som jäklas som gör att nerverna är på utsidan, eller om det är stressen med att få hem firman, eller allt kring svärmor. Känner bara att jag exploderar så fort något går emot mig. Dessutom är jag envis och har haft paus med handledsskydden över helgen, vilket resulterar i att jag tappar allt.
Jepp, idag är en sån där dag när Miina får skylla sig själv, när hon inte lyssnar på kroppen. Typiskt.
