Fick ikväll ett telefonsamtal där det framgick att ”någon” läst min blogg och meddelat personen som ringde mig att det vore bra om h*n skulle läsa vad jag skrivit om valborg.
En önskan framfördes om att jag inte ska blogga om sådant, utan istället ta upp det med personen ifråga eftersom folk är irriterade på mig nu. Påminner om att det alltså ringdes detta samtal för att förmedla att jag bör ta upp saker med personen ifråga, medan denna någon alltså kontaktat en gemensam bekant för att förmedla att jag bloggat något ”galet”. Någonstans känner jag att mitt öppna bloggande trots allt känns mer renhårigt i just det här sammanhanget. En förklaring till önskan var att något barn kunde ta illa vid sig eller bli sårad. Sant. Det vill jag inte. Men mina barn blev oxå sårade och i mina ögon är deras känslor minst lika viktiga och riktiga.
Jag är glad att telefonsamtalspartnern hörde av sig. Det krävdes säkert en del mod. Hatten av för dig.
Mitawa betyder ”tillhör mig”, eller ”är min”. Det var inte av en tillfällighet jag valde det domännamnet. Den här bloggen ÄR min. Jag skriver det jag önskar skriva. Och även om jag försöker vara noga med att inte kränka någon, kommer jag även i fortsättningen att skriva mina ord. Mitawa.
Jag har ingen önskan om att anpassa mig för att passa in i ett fack. Jag har ingen önskan om att förändra min personlighet för att behaga. Jag har heller ingen strävan att skriva vad andra vill läsa. Jag skriver för att jag vill skriva helt enkelt.
Så, chicks där ute, om ni stör er, jag har ett förslag till er: Läs inte!
Det torde vara ganska enkelt att undvika. Ni har knappast min blogg som startsida på webbläsaren, utan måste skriva in adressen för att komma hit.
Varje dag får jag mail med besöksstatus som visar vem som besökt vilka sidor hos mig. T.ex. kan det stå så här (detta är statistik från min firmasida där Nyan sökt text som jag länkat till i ett mail till dem):
2012-04-25 09:17:29 194.110.186.154 mail.nyan.ax
Ett besök från mig själv skulle se ut så här:
2012-05-03 21:51:53 79.133.18.134 79-133-18-134.bredband.aland.net
Och visst har jag ibland undrat varför man fortsätter att besöka mig, gång på gång på gång på gång när man inte ens hälsar när vi möts. Men jag behöver ju inte förstå. Jag är bara glad att mina ord på något vis ger återkommande besök på bloggen.
Lev väl!
KRAM