Kampen är över

Nattens tystnad bryts av en skarp signal. Nicke sträcker sig efter telefonen, tittar på displayen och vänder sig mot mig ”Nu är mamma död.”. Han svarar och jag hör bekräftelsen. Cickan har fått ro och somnat in. Kampen är över.

Jag sitter här vid köksbordet framför datorn och blickar ut genom fönstret och jag ser natten övergå till dag, sakta, men säkert. Mörkret ger vika för ljuset.

Smärtan sitter där, djupt i bröstet, en smärta som så sakteliga ska övergå från sorg till saknad till vackra minnen och kärleksfullt ihågkommande.

Vi som finns kvar bär henne inom oss. Alltid.

Vila i frid, kära Cickan! Och tack för allt du givit oss! Utan dig hade jag varken haft min man eller de två yngsta barnen och det är jag dig evigt tacksam för! Du har givit mig den allra finaste gåvan. Du har givit mig en familj. Så sov i ro. Vaka över oss alla. Finns vid vår sida och inom oss.

Vi glömmer dig aldrig.