Just nu är jag inlagd på rehabavdelningen här på Åland. Min första dag har gått åt till att träffa läkaren i 2 omgångar och pratat med ergo och fys. Fys prövade även ut TENS på mig eftersom de funderar på om min mjölksyra och muskeltrötthet kan vara värk som jag inte förstår.
Medan fys prövade ut TENS idag, satte hon sig ner på stolen intill mig, satte huvudet på sned och frågade mjukt ”Miina, är det så att du har svårt att säga att du har ont eller inte riktigt klar av saker?”. Eh…hm…jag?! Nej nej. Eller så int. Attans. Här gick det tydligen inte att låtsas som det regnar.
Hon bad mig tänka på att de är här för att hjälpa mig och att allt kommer att gå lättare om jag är så smärtfri och utvilad som möjligt. Att det kanske är lättare för mig om jag fokuserar på att vara så utvilad som möjligt.
Sen pratade vi hundar och hon visade bilder på sina fyrbenta godingar och lite här och där förhörde hon sig om min hälsa lite så där i förbigående.
Inser att hon listat ut en taktik på mig. 🙂
Nu ikväll ringde de från avdelningen och bad mig vara fastande till imorgon för att de ska ta blodprov på mig. Eller som hon så fint uttryckte det: ”De ska ta NÅGRA rör av dig”. Känns ju hoppfullt.
De frågade oxå efter mina mål för vistelsen där. Jag sa att jag vill hitta en trygg arbetsframtid för mig och att jag vill försöka hitta en träning som faktiskt fungerar på mig. Ikväll har jag kommit på ett till mål. Jag vill kunna dansa till Michel Telós skiva när jag kommer ut. 🙂 Kanske lite väl högt mål, men vad fasen, drömma ska man!
Så, imorgon blir det då blodprov och sedan TIPPA-test (http://www.tippa-info.se) och mer TENS samt aktiv avslappning med fys. De förvarnade mig om att jag förmodligen kommer att vara rätt trött efter det, så det skulle bli en dag med mycket vila och smärtlindring om det behövs.
Det är intressant, det känns givande redan nu, men visst, det känns oxå darrigt inför vad som komma skall.
