Så har jag då fått vara på sånglektion igen. Kan inte annat än tacka min lyckliga stjärna för att ha den möjligheten. Som jag sa till min sångpedagog idag; För mig är sången livsviktig. Den ger mig så mycket mer än jag kan sätta ord på och just idag tror jag den gav mig lite mer än vanligt.
Först sjöng jag min läxa, det vill säga ”The drugs don’t work”. Tänk att jag under alla dessa år tänkt det som droger, men för några veckor sedan slog det mig att det är mediciner det handlar om. En oerhört gripande låt. Jag gör den mer lik den här versionen än originalet (ja, förutom de höga partierna då 😉 )
Min kropp samarbetade inte helt idag p.g.a. matthet efter rehabveckan och temphöjning, men det kändes ändå väldigt bra. Jag hittade äntligen känslan så som jag vill ha den. Efter det blev det ”Kärleksvisa” med Sarah Dawn Finer en genomsjungning. Jag vet vad jag vill med den. Den sitter lixom i själen. Måste bara sjungas om och om igen och jobbas lite mer med. Och sen avslutade jag med ”Faller du så faller jag” med Partik Isaksson, men jag har gjort om melodin rätt mycket för att passa mitt röstläge bättre. Finns en del att jobba med på den, så till på torsdag får jag bita i den.
Just nu är det som om musiken representerar så stor del av allt jag bär inom mig. All sorg, all besvikelse, all oro som mitt liv svept in mig i, men framför allt all glädje, allt hopp, all kärlek. Den berör så djupt. Ja sjunger just nu från mitt inre. Och ibland gör det ont. Ibland helar det. Men alltid berör det.
På onsdag är det dags för Körglädje igen. På torsdag ska jag leda Vivakören och har även sånglektion innan på dagen. Får se hur mörbultad mitt inre ä efter den här veckan. Det gör ont att riva murar, men det är SÅ värt det.
