Min EDS har, kanske konstigt nog, givit mig ökad självkänsla. Jag kanske inte alltid älskar det jag går igenom, men jag vet att jag har en styrka som faktiskt är ganska fantastisk.
I motgångar blir jag först arg som ett bi, flyförbannad, sen blir jag besviken och sedan får jag en stor jäkla kick i häcken att fightas. Okej, ett problem har uppstått, så lös det då! Hitta en lösning! Och finns det ingen, se till att få kämpa för att få det du vill ha! Det är jag i ett nötskal.
Jag vet att jag har en hel del negativa sidor, men jag vet oxå vilka mina styrkor är och att jag har sidor som är väldigt fina.
Jag lever mitt liv på det sätt jag vill leva det med de förutsättningar jag själv har och det är jag stolt över.
Man kanske kan tänka sig att en sjukdom som bara kan försämras och som gör en rörelsehindrad, skulle försämra självkänslan. Tvärt om har den ökat för mig. Jag är stark för det jag tagit mig igenom och det är jag stolt över.
Men det har inte alltid varit så. 2009 hade jag grym panikångest och det gav mig låg självkänsla. Jag visste inte vart mitt liv var på väg. Visste inte hur jag skulle ta mig igenom från dag till dag. Men sakta, sakta hittade jag tillbaka och styrkan byggdes upp igen. Idag vet jag att även om det känns som livet är ute på eget bevåg och lämnar mig bakom och dithän, så kan jag alltid ta tag i tömmarna och styra mig in i lugn hamn och därifrån ta mig dit jag vill med den hastighet jag själv önskar.
Livet är mitt och jag lever mitt liv som jag själv väljer, oavsett andras tankar och åsikter. Mitawa.
