När mitt beslut kom om avslag gällande min körresa till Island, kände jag att det fick vara nog. Jag kontaktade Tidningen Nya Åland som snabbt hörde av sig och ville skriva om mig.
Väl på plats frågade reportern om det var okej att även Åland24 gjorde en tv-sändning om det hela? Jag blev förstummad, men kände att det nog bara skulle vara till fördel. Så vips var det fotografer, filmare, reporter, tv-reporter, inbjuden ”expert” och lagboken framför mig.
Alla var oerhört gulliga och jag kände att jag nådde fram med det jag ville ha sagt, och att de kunde förstå mig. Jag kände oxå att de var objektiva och noga läste lagar och paragrafer och även kunde säga till om de tolkade lagen annorlunda än jag själv gjort. Det kändes som det hela skulle bli en bra artikel, utan snyfthistorier, med öppenhet för båda sidor. Precis som jag ville ha det. För OM jag har fel, OM det är så att jag faktiskt inte har den rätt jag anser mig ha, då böjer jag ödmjukt på huvudet och respekterar lagen.
Igår kväll var det först i Åland24 och idag har det varit en stor artikel i tidningen.
Här finns inslaget från Åland24:
Jag hade körövning igår med Vivakören och när jag kom hem satte jag mig ner med Nicke och tittade på tv-inslaget. Jag blev helt paff när reportern Lisa avslutade med att säga att de skulle återkomma om hur det går för mig. Dessutom gjorde hon fantastisk reklam om den konsert som vi har på söndag i Jomala Kyrka kl.18. För att vara helt ärlig så blev jag tårögd när hon berättade om konserten. Wow! Det har redan kommit något gott ur det hela!
Idag när jag var till stan och skulle stiga ur bilen, insåg jag att jag satt och stirrade på mig själv på Nyans löp på dörren till butiken intill parkeringen. Med enorma bokstäver stod det ”MIINA MISSAR KÖRENS RESA får inget stöd för personlig assistent”. Det tog ett tag innan jag klev ur bilen. Hade inte alls förväntat mig att det skulle slås upp så stort. När jag rörde mig på stan och i butikerna, kom det fram människor, somliga känner jag, somliga har jag aldrig ens sett innan, som gav mig en klapp på axel, eller sa saker som ”bra jobbat”, ”du är tuff du”, ”det är ju helt sanslöst det kommunen gör”, ”jag läste nyss om dig på tidningen”, ”visst är det dig de skriver om i tidningen idag” o.s.v. I en butik var det två kassörskor som jag aldrig pratat med innan som sa ”jag läste precis om dig i tidningen, jätte bra artikel och bra att du kämpar!” och ”jag tyckte du såg bekant ut! Jag har precis läst om dig!” och när jag rullade iväg ut, ropade de efter mig ”lycka till!” och ”vi håller på dig!”. Folk har ringt till mig, främmande människor, och frågat om de på något sätt kan hjälpa till, att de gärna kan tänka sig att betala om jag på något sätt samlar in pengar. Helt otroligt! Jag är rörd, förvånad, tacksam och allt på en och samma gång!
Jag tror inte att NÅGON kunde tänka sig att det skulle bli ett sådant här mottagande och jag är säker på att det kommer att föra något gott med sig!
Tack till Anne Sjökvist, Lisa Bergqvist och Jeremic Slavoljub för deras fantastiska mottagande och tusen, miljoner tack, för allt stöd från allmänheten! Det rör mig till tårar!
Missa nu inte konserten på söndag! Jomala kyrka kl.18. Fritt inträde! Kollekten går till Fältarna för drogförebyggande arbete och till körens Islandsresa.
