Efter dagens fina möte med kommunen, där jag fått byta handledare och äntligen känner att vi fått igång en dubbelsidig dialog med ömsesidig respekt, ville jag testa mig själv. Hur mycket klarar jag egentligen av det dagliga livet idag? Har hängt upp en tvätt på tvättlinorna. Den första omgången tog mig 48 minuter med många pauser. Jag tog det helt i egen takt och försökte anpassa med mycket pauser och ergonomisk upphängning. Nu den andra tvätten gick sämre. Jag fuskade med pauserna, höll inte ut dem tillräckligt länge, så nu sitter jag här med kramper i vaderna och armarna, illamående, hög puls och mjölksyra så blodådrorna är 3 gånger så stora på såväl armar, som händer och ben. Men nu vet jag. Jag behöver hjälp med att hänga tvätt.
Jag har svårt att veta var min gräns går, därför behöver jag ibland testa och lära mig den hårda vägen.
Har tagit kontakt med min läkare idag och har telefontid på onsdag. Jag ska fråga vad vi ska göra, om det finns någon ”vid behov” medicin för ilande smärta, typ som när man tar treo mot huvudvärk (vilket jag i och för sig aldrig har gjort 🙂 ) och om man på något vis kan minska min mjölksyra. Jag har insett att mitt humör påverkas och just nu har min hälsa nog gått utför några snäpp igen, även om jag själsligt har gått uppåt, så det är dags att fundera på smärtlindring igen. Någon daglig nervmedicin går jag inte tillbaka till, men något som kan förbättra humöret när det domnar och ilar, för min omgivnings skull. 🙂
Nu ska jag vila en stund så jag kan ta itu med middagen. Tur att barnen är hemma och kan hjälpa till!
