Mamma ringde mig mitt på dagen och sa att det finns en indisk kvinna på Åland just nu, en som rehabtränar på ett helt annat sätt än man traditionellt gör. Det här är en chans på miljonen.
Jag kände mig väldigt taggad när jag åkte in, men blev lite ställd när jag träffade denna kvinna som nog tog mig för något helt annat än den jag är. Hon sa att den mjölksyra jag upplever inte är farlig, att jag blir rädd av den. Men efter en längre diskussion tror jag hon fattade beslutet att jag är ”värdig” henne och att jag har det jävlaranamma som behövs, och hon började ge råd.
Hon berättade för Johan på Träningsverket hur han skall träna mig, men att det första jag ska göra är att andas kraftigt nu i 4 veckor. Det här ska få min mjölksyra att ge med sig.
Träningen hon visade mig ska göra att de motsatta muskelgrupperna ska jobba tillsammans, t.ex. triceps-biceps, baklår-framlår o.s.v. På det viset kan man få lederna stabiliserade och musklerna mer kompakta.
Johan har inte tagit in nya kunder på 2 år, men han tyckte jag var intressant och ville se vad han kan göra. Frågan är om jag har råd med det… Nå, nu har jag bokat in mig till honom om 4 veckor. Är mjölksyran bättre då, kommer jag att ge det en sju helskotas chans!
