Den här sommaren har varit kort. Allt för kort. I mina ögon. Jag har känt en viss olustkänsla, panik, över att sommaren redan är slut, att skolorna snart börjar igen. Det har känts som om jag inte lyckats ta mig den tid för barnen som jag önskat. Och inte känns det som om vi lyckats göra något speciellt för barnen heller.
Kanske har det varit den uteblivna simskolan som spökat. Varje år har vi suttit där på stranden i 2 veckor och levt strandliv. I år blev det inget sådant. Inte heller har vi bott i husvagnen, som vi gjort de senaste åren. Det saknar jag otroligt mycket. Det nästan skär i hjärtat på mig…
Men så igår kväll förändrades min känsla. Plötsligt insåg jag att jag ser fram emot hösten med tända ljus på kvällen och en tekopp i handen. Jag som alltid hatat hösten! Jag minns när det hatet övergick i stor förundran och beundran och det är jag väldigt, väldigt tacksam för!
Den här hösten ska jag försöka få igång mitt företag, skapa en ny väg i mitt liv. Dessutom tänker jag, en gång för alla, slita håret av mig i diverse olika överklaganden och besvär, för att få en rejäl nystart med förutsättningar som jag faktiskt anser mig vara värd. Jo, det blir nog en fin höst det här!
Det blir en bra höst, men först en bra sensommar.