Den här helgen har jag haft förmånen att ha en av mina bästa vänner på besök.
Att ha vänner som förstår är bland det viktigaste som finns. Att kunna möta blicken och veta att de andra förstår och kan läsa av vad man känner.
Att ha vänner som finns där, oavsett avstånd, som bryr sig och som delar med sig av sig själva, det ger mig energi och kraft.
Jag har svårt att visa min smärta, oerhört svårt, men jag har åtminstone lärt mig att skriva det i ord till några vänner som själv lider av kronisk smärta. Den här vännen är en sådan. Jag kan berätta hur det känns och jag vet att han faktiskt förstår precis vad jag menar. En sådan vänskap är ovärderlig för mig.
Så tack, ”storebror”, för att du finns där och lyssnar på mig, för att du kan ta mina humörsvängningar och för att du kan vara ärlig och ge mig en känga när jag behöver det och framför allt för att jag får vara den jag är, oavsett dagsform!
Imorgon bär det av till Helsingfors för att ta mått på axelstöd som förhoppningsvis kan förändra mitt liv. Åt ett eller annat håll. Det här är sista chansen. Funkar inte det här, väntar steloperation. Jag har bestämt mig för att det här kommer att fungera och det känns jäkligt bra! 🙂