2010 – Dag 05 Vad är kärlek?
2010 beskrev jag hur jag ser på kärlek, vad kärlek är för mig. Idag fokuserar jag på kärlek ur ett vidare perspektiv. Kärlek är för mig att värna om medmänniskorna som kommer i vår väg. Att ge det man kan, till någon som behöver det mer. Att se andras behov och värna om en annan människa.
Idag är vi i en situation där vi har en flyktingkris i Europa som jag aldrig trodde skulle vara möjlig. Det kommer enorma mängder med människor som flyr från sina hem, flyr från sina rötter, flyr från allt det som är invant och känt för dem. Människor som inte vet vad som väntar på andra sidan havet. Människor som måste sätta sin tilltro till främmande människor, främmande kulturer, främmande landskap. Kärlek för mig, är att sträcka ut en hand, att öppna, inte bara våra gränser, utan även våra hjärtan och visa att ”här, här hör du hemma nu, här hos oss”. Att stå framför en främmande människa och i hjärtat känna ”du är värdefull som människa” är kärlek för mig. Att osjälviskt känna ”jag vill ge av det lilla jag har” är kärlek för mig. Att stanna upp och le mot en annan människa och möta dess blick är för mig, inte bara kärlek till livet, utan även kärlek till en själv.
Kärlek är att ha tillit, emapti och tro på sig själv och på mänskligheten i stort. Att våga stiga utanför sin bekvämlighetszon och säga ”hej, här är jag och jag vill lära känna dig”
Kärlek är att värna om sig själv och andra. Kärlek är att finnas där för sig själv och andra. För vi får aldrig glömma bort att för att kunna ge kärlek och respekt, behöver vi också kunna älska och respektera oss själva.
Kärlek är så mycket mer än rosa moln och förälskelse. Kärlek till den vi lever med är även att stå pall när stormen ryter, att acceptera och ha förståelse, att kämpa när det är tungt, att hela tiden jobba med och för varandra. Kärlek är en färskvara, precis som hundträning, man kan inte räkna med den finns kvar automatiskt. Man måste praktisera den, öva på den, jobba med den. Så fort vi tar kärleken för given, börjar den snabbt tappa i stryka. När vi glömmer bort att vårda kärleken, minskar dess värde för både mottagaren och givaren.
Det samma gäller kärleken till våra medmänniskor. Vi måste vårda den, praktisera den och inte ta den för given.
Det finns dock något som för mig är evigt och som alltid kan tas för given och det är att rätten till kärleken är lika stor och lika viktig, oavsett kön, oavsett etniskt ursprung, oavsett funktionsförmåga. Att älska och bli älskad är lika självklar som varje andetag vi tar. Kärleken bär alla färger, kärleken dömer inte, den särskiljer inte. Kärleken tillhör alla.
En dag, kommer världen att vara öppen och tolerant. En dag kommer det inte att vara någon skillnad på hetero, bi, homo e.t.c. Kärlek är kärlek, oavsett vem man älskar.
2010 skrev jag:
Så vad är kärlek?
Att vara den jag är, att acceptera den du är, att lita på dig, att finnas där för dig, att erbjuda min axel så snart du behöver den, men ändå ge dig utrymme att växa på. Att ge dig min tillit och tilltro. Du ska veta att jag alltid finns där för dig, oavsett vad det gäller.
