2010 – Dag 07 Min bästa vän
Vänner kommer och går, så har det alltid varit och kommer alltid att vara.
Det här är en av de finaste texter jag läst:
Människor kommer in i ditt liv av en orsak, för en period eller för resten av livet. När du förstår orsaken, kommer du också att förstå hur du skall förhålla dig till denna person.
När någon kommer in i ditt liv, är det oftast för att fylla ett behov du har uttryckt. De har kommit för att hjälpa dig genom en svårighet, för att ge dig vägledning och stöd. För att hjälpa dig fysiskt, känslomässigt och spirituellt.
Det kan verka som om de är sända från himlen, och det är de!
Det är för att du behöver dem. Så plötsligt, utan att du gör något fel eller på en till synes opassande tidpunkt, kommer denna person att säga eller göra något som gör att ert förhållande tar slut. Ibland dör de, andra gånger lämnar de dig.
Ibland provocerar de dig och tvingar dig att fatta ett beslut.
Det som är viktigt att förstå, är att ditt behov är mättad, ditt öde är fullbordat, deras arbete är utfört. Den bön du skickade till universum har blivit bönhörd, och det är nu dags att gå vidare.
Några människor kommer in i ditt liv för en period, för att det är din tur att dela med dig, att växa eller att lära. De ger dig en upplevelse, lugn eller bara får dig att le!
Kanske lär de dig eller visar dig något du aldrig gjort förut. Vanligen ger de dig en ofantlig mängd av glädje. Tro på det! Det är äkta! Men bara för en period.
Livslånga förhållanden lär dig livslånga läxor, sådant du måste bygga upp för att få en solid känslomässig grund. Ditt jobb är att acceptera läxan, älska denna människa och använda det du har lärt i andra relationer och områden av ditt liv.
Det sägs att kärleken är blind, men vänskapen är klarsynt.
Tack för att du är en del av mitt liv, antingen det är för en orsak, en period eller för resten av livet. (Författar okänd)
Min bästa vän ska se mig för den jag är och acceptera min slutenhet för vad den är. Min bästa vän ska vara trygg med vår vänskap, med vetskap om att vänskapen är lika stark även om vi inte hörs av på ett tag.
Om jag skulle fråga min omgivning vem som är min bästa vän, så skulle 90 % utan tvekan säga namnet på någon av dem som står mig närmast. En är mycket själslig, en annan är mer terapeutisk, en tredje är den som får ta emot första bästa reaktion eller tanke, en fjärde ställer mig mot väggen och får mig att tänka till, en femte är mer ytlig o.s.v. Det finns någon för varje situation. Ibland behöver jag vara djup, ibland behöver jag få spotta och svära, ibland behöver jag få glömma allt och bara vara i en bubbla av prat om något helt annat än det som berör just mig och ibland behöver jag få skratta tills tårarna rinner. Ingen är fullkomlig, alla bidrar min sin del. Mina närmsta vänner gör mig hel. För mig är den närmsta vänskapen när man delar något utan ord, när man delar en upplevelse eller en känsla, och framför allt när man delar förståelse.
Men viktigast av allt är jag själv. Att JAG ska vara min bästa vän. Att jag ska älska mig själv, vara trygg med mig själv och att jag ska lära mig ta hand om mig själv på allra bästa sätt.
Tack, till alla er, som finns runt mig! Ni är luften under mina vingar!
