2010 – Dag 15 Mina drömmar
Mina drömmar är så stora för mig, men så små i andras ögon. Mina drömmar handlar om att kunna utföra sådant som är vardagssysslor för en ”vanlig människa”, men för mig är det onåbara drömmar. En dag ska jag förverkliga drömmarna, högst antagligen i redigerat format, men förverkliga dem SKA jag göra, i viss mån åtminstone.
Så skrev jag 2010. Så vad hade jag då för drömmar och vad har hänt med dem?
Då skrev jag ”Jag drömmer om att vara frisk, att vara så frisk att jag kunde jobba heltid och dra in mer pengar till familjen. Drömmer om att leva utan att behöva vända på pengarna varje månad. Drömmer om att vara oberoende.”
Jag kan knappast påstå att jag blivit frisk eller rik eller ens oberoende. 😉 Men jag har tagit hjälp av olika hjälpmedel, framför allt rullstolen som jag inte hade 2010, och personlig assistent. Det gör att jag orkar mer, får uppleva mer, är mer jämlik i samhället. Visst, jag kan inte göra det själv, men jag får det gjort och jag är delaktig på ett eller annat sätt. Heltid kan jag inte jobba, det kommer jag aldrig att kunna göra och förstår inte hur jag kunde tro det 2010. Idag är jag beviljad helinvalidpension och det ger mig en ekonomisk grund att stå på och jag jobbar med något mycket meningsfullt för mig. Jag har engagerat mig politiskt och får pröva mina vingar på det området den kommande mandatperioden, 4 år, vilket känns väldigt spännande. Så nej, jag kanske inte har nått de drömmarna, och jag kommer heller aldrig att göra det, men jag har gjort det bästa av situationen.
2010 drömde jag om ett musikrum.”Att få spela in låtar, att få beröra. Tänk om jag kunde gå dit, spela in en skiva åt min farmor, eller en med godnatt-sånger åt mina syskonbarn, eller åt mina barn där sångerna får spegla min kärlek till dem.” Idag går det lika bra med en mobiltelefon, min älskade Apogee mic och ett ostört utrymme som toaletten eller lusthuset sommartid! Tekniken har verkligen gått framåt! Jag behöver inte prestera något, jag leker och har roligt och sparar det jag vill, medan resten kan gå i soptunnan utan bekymmer. Den här är från november och bara rakt av inspelad, inte fixad alls. Ibland sjunger jag in något för att leka i Garageband, ibland för att komma ihåg en känsla eller en stämma, ibland för att ge bort (oftast är det mamma som är mottagaren då 😉 ).
För 5 år sedan längtade jag efter att få dansa igen. ”Jag skulle vilja kunna dansa igen. Att få bugga med min man igen. Att få virvla runt och leka med tonerna i varje liten del av min kropp.” Man KAN faktiskt dansa även i rullstol! Jag och maken har gått buggkurs för lite drygt ett år sedan. Tyvärr är min axel i så dåligt skick idag att jag inte kan dansa, men så fort den är fixad och klar, då jäklar ska det dansas igen! Inte trodde jag väl att det skulle vara rullstolen som skulle få mig i dansskick igen! 🙂
Och jag drömde då om kunna pärla igen. ”Jag drömmer om att ha fungerande händer igen, att kunna pärla de smycken jag vill, att kunna forma det jag tänkt ut.” Det kan jag idag. Ja, rent fysiskt är det ju inte jag som utför momenten, men jag gör mönstren, jag tänker ut hur jag vill ha det, jag väljer pärlor och sedan trär assistenten pärlorna på tråd. Enkelt! Fullt fungerande händer kan jag inte påstå att jag har, men det finns andra sätt att uppnå sina drömmar.
Mina drömmar idag då? Jag drömmer sanndrömmar. Jag drömmer om att få fortsätta leva ett meningsfullt liv, att få fortsätt utvecklas som person, att få fortsätta vara positiv och hoppfull. Jag drömmer om att om 10 år få se tillbaka till 2015 med ett leende och tänka att jag är lyckligt lottad. Och jag drömmer om att mina barn ska vara älskade och uppskattade för sin egen skull, att de ska leva lyckliga med en partner i ett jämställt och jämlikt förhållande. Och framför allt drömmer jag om att mina barn ska få plocka russinen ur kakan med sin EDS.
Och så drömmer jag om en hund till. För jag vet att jag om några år inte kommer att kunna ta en valp. Det är som det är, men i den bästa av världar, i en drömvärld, skulle jag sitta med en liten valp och gosa som bäst. <3
