2012 – Dag 24 Tacksamhet
Så är min sista kalenderdag här för i år. Julafton har äntligen infunnit sig. Kärleken inom mig är stor. Enorm!
Förra gången jag skrev det här inlägget, skrev jag om min tacksamhet till livet, till mina nära och kära och så vidare. I år tänker jag vara väldigt specifik i min tacksamhet.
Det här är in första jul utan morfar. Min första jul där bara mormors namn stod på julkortet jag skickade. Min första jul där en av mina käraste människor inte längre finns hos mig.
Jag är tacksam för allt jag fått lära mig av honom. Alla kloka ord och kärleksfulla ögonblick vi fick tillsammans.
Jag är tacksam för att han nästan hann bli 90 år. 90 års levnadstid är lång. Att få dela den med den man älskar är fantastiskt. Jag är tacksam för att mormor och morfar fick ha varandra så länge och att deras kärlek var så väldigt påtaglig och stor.
Jag är tacksam för att mina barn fått ha en gammelmorfar i sitt liv i så många år, att de har så fina minnen av honom.
Och jag är tacksam, så innerligt tacksam, för att jag bär honom med mig i mitt hjärta, för evigt.
Det här är min morfar Håkan. Idag brinner ljusen i lyktorna han gav mig, som han själv har tillverkat. I träden finns fågelmatarna fyllda med mat. Även dem har han gjort. Tack, moffa, för att du tog dig tid att älska oss alla, liten som stor. Du är, som du alltid sa, grunden till alla oss. <3 Idag är du den finaste stjärnan på vår himmel och du lyser klarast av dem alla! God jul, moffa! Jag älskar dig!
