Just nu är det tungt, så tungt, att hållas vaken om kvällarna. Vid 16.30 går jag in i någon slags totaldvala där jag knappt lyckas hålla mig vaken. Vid 22-tiden börjar det sedan vända och jag kommer upp till ytan igen.
När tröttheten är som störst sitter jag där förvånad och funderar över hur jag kan vara så ofantligt seg och tycker att det är märkligt med en så gigantisk trötthet. Sedan minns jag vännen Rasmus min och blick när jag vid förstfödingens födelsedagsfika konstaterade att jag nog gått några steg för mycket och han svarade ”jo, jag har noterat att du gjort det…” med en menande ton i rösten.
Nu ska jag jobba ännu en dag innan det blir några härliga semesterdagar och nyår i goda vänners sällskap. Först den 7 januari ska jag på jobb igen. Jag tror det kan vara bra för mig…och för de som är i min närhet. 😉