Sedan 2012 har jag kämpat med ansökningar, besvär, lagparagrafer och utlåtande. Ibland har det känts som om jag kämpar förgäves, att jag kommer att drunkna medan världen står och ser på. Jag har känt mig ifrågasatt och övergiven, ledsen, besviken, arg och frustrerad. Och många gånger har jag tvivlat på mig själv och min förmåga att orka hela vägen fram.
Men allt kämpande bär faktiskt frukt. Jag har vunnit de flesta striderna mot min egen kommun, FPA och sjukhuset. Jag har blivit stärkt och fått ny energi. Men framför allt har jag fått en väldigt stor kunskap när det gäller frågor som berör personer med funktionsnedsättning och lagarna är idag lika lätta för mig att läsa och hitta blanda som vilken roman som helst.
Det som burit de godast, finaste och mest önskvärda frukterna av dem alla är att människor idag vänder sig till mig för att be om råd och få hjälp med sina egna ansökningar och överklaganden. Mitt kämpande är till nytta för andra! Bara den här veckan har tre personer, ovetandes om varandra, kontaktat mig och det betyder mycket för mig.
Jag har inte ännu kommit så långt att jag kan säga att jag uppskattar och är tacksam för att jag fått kämpa så, det är det för aktuellt för ännu, men jag är glad att just mina erfarenheter gör att jag får möjligheten att hjälpa andra.
Så, alla ni där ute som kämpar och strider, kom ihåg att det kommer någon bakom er som ni gjort stigen lite enklare för genom att just Du trampat upp vägen! Så ge inte upp! Och kom ihåg att du inte är ensam!
