Fram till för 5 år sedan hade jag bara varit på två begravningar. Den ena var för min brudtärnas pappa och den andra för hennes sambo. Sedan dess har det blivit fler. Min mans farfar och mamma. Båda mycket smärtsamma begravningar i djup saknad och sorg. En granne i vår by somnade in i MS och även om det på något sätt var väntat, var det ändå fullkomligt oväntat för mig.
Dessutom dog en barndomsväns båda föräldrar inom kort tid, men där deltog jag inte i själva begravningen.
I somras när min morfar dog bad jag till högre makter att det inte skulle bli fler begravningar på en mycket lång tid. En bön som var förgäves. Nu står vi inför såväl mina föräldrars väns begravning som min väninnas dotters. Och även om jag själv inte varit på begravning, så deltar jag i sorgen för min svägerskas kusin som begravdes idag.
Sorgen tar plats i mitt liv, i vårt liv, och den måste få ta den plats den behöver. Hur skrämmande sorgen än har varit för mig, så finns den där, påtaglig och ofrånkomlig och framför allt finns den där för att den behövs.
Sorgen behöver få ta sin plats, få det utrymme som behövs för att sedan ersättas av minnen och saknad. Det gör ont i själ och hjärta, men tiden för sorgen är viktigare än jag tidigare kunnat förstå.
Och i sorgen finns ”Never got a chance to say goodbye” med smekande tröstan av toner och värme som löser upp knutarna av sorg och ersätter dem med tårar som sakta, sakta läker, även om det tar tid.
Mina nära och kära, mitt i sorgen, är så oerhört viktiga. Att vakna om natten och känna makens fingrar mot min hud, omedvetna om beröringen, men på något sätt livgivande, rofyllda och fulla av trygghet. Mina barns skratt och ilska i omvälvande slinger genom vardagen. Och vännerna som finns där i tystnaden med kärlek och framtidstro.
Mitt i sorgen är jag tacksam. Tacksam för vad jag har och tacksam för livet. Tacksam för människorna jag fått lära känna, som inte längre finns kvar. Tacksam för att jag är jag. Än en gång får jag ny kraft under vingarna i vetskap om att jag kommer att orka mig igenom det här, med de viktiga och riktiga, vid min sida.
Avslutningsvis, grattis på 90-års dagen, älskade morfar! Hoppas himlen har firat dig idag!
