Spökträff

Idag har jag träffat två spöken. Men det visade sig att spökena bytt skepnad till mänskliga varelser med allt gott och allt ont som det innebär att vara en människa av idag.

Först sprang jag på den ena på stan. Honom har jag inte sett på några år, gissningsvis någonstans mellan 3-5 år. Den andre kom till samma lilla firma som jag besökte. Ett företag som jag besöker max en till två gånger per år. Honom har jag inte sett på 10-15 år.

Den ena våldförde sig på mig sexuellt, den andre på alla andra vis. Två män som förändrade mitt liv, var och en i olika tidsperioder och var och en på olika sätt.

Jag har förlåtit, men aldrig glömt. Idag när jag såg dem förde det inga som helst känslor med sig, utom förvåning. De var bara där, som vem som helst. Två mänskliga individer, som båda förlorat mycket mer genom åren än jag någonsin gjort. Två mänskliga individer som för evigt kommer att bära på vetskapen vad de gjorde mig. Jag skadades då, men jag står rakryggad idag, fylld av en inre styrka och beslutsamhet som jag utvecklat tack vare det jag tagit mig igenom. De, de kommer aldrig att nå dit jag är. De förstörde sitt eget liv genom sina handlingar.

Varför jag sprang på dem båda, just idag, det vet jag inte. Kanske kommer jag att veta det en dag, kanske inte. Oavsett så var det en intressant iakttagelse och upplevelse. Kanske ett kvitto på att jag inte reagerar längre. Eller kanske en påminnelse om vem jag en gång var och vart jag kommit idag. Spännande hur livets stigar kan te sig!