Så är det dags att vända blad. Åsa har kramats hejdå/lycka till/tack och kommer imorgon att sätta sig på färjan och lämna Åland för att flytta hem igen. Och hos oss kommer en ny assistent att få lära känna oss och vi henne.
Har ni läst boken om Alfons Åberg som börjar skolan? Hur lärarinnan berätta om hur pirrig hon varit hela natten? I know the feeling. Jag är förväntansfull, nervös och livrädd i en salig bergochdalbanekänsla.
Jag vet att det tar på att skola in en ny assistent, en ny person i vårt liv. Att jag de närmaste veckorna kommer att vara mentalt utsliten när jag stupar i säng på kvällen. Det är okej. Det behövs för att få vardagen att fungera. Men jag fasar ändå lite för det, samtidigt som jag ser fram emot det.
Tänk ändå om man kunde trycka på snabbspolningsknappen för att komma vidare och bara få allt överstökat tills man landat i en gemensam vardag där invand bekvämlighet är ledordet!
Så, here we go! Den senaste tiden har jag varit socialt rätt off. Det kommer inte att bli bättre den närmsta tiden. In i dimman helt enkelt! Om ni inte hör av mig, så lever jag nog. Om ni inte ser av mig, titta efter något lite mer tyst och lite mer fokuserat än vanligt. Vi ses på andra sidan!