Herregud, sist jag skrev här var i oktober 2017. Kanske börjar det bli dags att lägga ner bloggen, men på nåt sätt kan jag inte riktigt släppa taget.
Det finns så mycket minnen här då fingrarna dansat över tangentbordet. Så många ord som ännu inte blivit sagda, men ändå är det så svårt att komma till skott.
Nu har jag passerat 40. Kanske det kan bli en nystart. Livet efter 40… Det låter verkligen deprimerande i kubik! 😁
Vi får se. Kanske dansar fingrarna igen, kanske inte. Oavsett så blir jag nog kvar här ändå en stund till. Living my life.
