Att fylla 40 tar på. Åtminstone om man är en 39 åring. Lördagens firande var helt underbart, men så här efteråt, kan man kallt konstatera att jag är och har varit en aning medtagen. Någon skämtade om att det nog är för att jag är nykterist som jag har så svårt att komma ikapp, men jag tror jag ska skylla på allt skrattande istället.
Idag började jag dagen med att få behandling av min fysioterapeut, så tack och lov är åtminstone revbenen där de ska igen. 🙂
Jag är så oerhört tacksam för att jag fick fira precis på det sätt jag själv önskade och med de som betyder så mycket i mitt liv. Lycka är att ha vänner, det är sen gammalt det, och ack så sant!
Nu ser jag fram emot att fylla 50. Och 60. Och med tanke på vilket hejdundrande kalas mormor hade när hon fyllde 90, så ska jag nog ta rygg på henne och se till att få ett liknande firande när det är min tur.
Men först… V I L A och försöka komma ikapp energimässigt. Det brukar ta nån vecka för mig att komma ikapp när batteriet tömts helt. Nu gick det som tur är inte så lågt, men jag gissar att kommande Rockoff-festival med nattligt vandrande där kommer att ta sin rätt det med.
Tur att förra årets sommar åtminstone inte upprepat sig, så att jag har en chans till återhämtning i svalare väder! <3
