I dagens adventstankar 2019 vill jag skriva om mitt möte med andra kulturer. Jag är inte uppväxt med särskilt många olika kulturer. Jag har haft en ganska ”tråkig” uppväxt om man ser det på det sättet.
När vi var på husvagnssemester när jag var liten, hade jag frågat mina föräldrar om de hade något emot att jag blivit vän med en, som jag benämnde det på den tiden, zigenarflicka. Mamma har berättat att min kommentar förvånade dem. Varför skulle de ha något emot det?
Andra kulturer har alltid intresserat mig och jag har känt en stark dragning till att lära mig mer.
För ett år sedan skulle vår kommun ta emot en familj kvotflyktingar och jag och min familj bestämde oss för att vi ville bli vänfamilj genom Röda Korset. Det var bland det bästa jag gjort i mitt liv. I skrivandet stund svämmar mitt hjärta svämmar över och likaså mina tårar. Det har lärt mig och givit mig så oerhört mycket!
Zeinab – min kära syster från Syrien som är en av de starkaste kvinnor jag känner. Hon har kämpat för sina barn på ett sätt som jag inte ens kan föreställa mig att jag skulle klara av. Hon gav upp allt, lämnade allt, för sina barns skull. Hon gör mig galen ibland, när jag inte förstår varför hon handlar som hon gör, men hon finns alltid där för mig. Hon vill att jag ska må bra. Hon är viktig för mig. Mycket, mycket viktig.
Hafez – min extrason som jag skulle gå genom eld och vatten för. Som känns som min egen son, fast jag bara lånar honom av hans riktiga föräldrar. Han överraskar mig hela tiden med att utvecklas som person. Han blir starkare och starkare i sig själv. Jag beundrar hans sätt att kämpa och ta för sig av det livet ger honom. Han har en otrolig förmåga att lära sig nya saker och en envishet som får honom att nå sina mål. Han ser alltid ett sätt att göra något bra av livet.
Jag älskar dig, Hafez! Du är så mycket starkare än du vet och du har en otroligt fin personlighet! Du gör mig stolt varje dag och du har lärt mig så mycket om livet!
Aryan – som jag lärde känna genom socialdemokraterna. En man med ett hjärta av guld. Jag har sagt till mina barn att om något händer dem när de är i stan, kan de alltid gå in till Aryan på Miramar, så kommer han att hjälpa dem. Den som får, ger tillbaka. Det har han lärt mig.
Det finns så många människor jag vill skriva om, men jag skriver bara om dessa tre och ändå rinner tårarna över för mig. Att ta del av en annan människas liv där livet inte sett ut som mitt eget, har gjort mig ödmjuk inför det jag själv har. Jag har lärt mig att uppskatta det lilla i livet. Att vara tacksam för tryggheten i vårt samhälle, att inte ta vardagen för givet, att se världen för vad den är.
Det finns krig där ute. Det finns svår sorg där ute. Det finns stark smärta. Det liv jag har är inte en självklarhet och det är det viktigt att komma ihåg. Tack för allt jag får lära mig och tack för att ni finns i mitt liv!
Kära Miina! Så fint att dina vyer blivit bredare och att du kan skriva om det med sådan värme. Jag har genom att ha jobbat med flyktingar och invandrare i USA hela mitt arbetsliv upplevt det mångkulturella på alla nivåer. Nu jobbar jag inte längre i USA, men bor i ett område där vi som vita och privilegade är en minoritet. Det är hälsosamt!
Det finns inga ord att beskriva hur viktigt ditt arbete har varit. Jag kan inte ens föreställa mig hur jag skulle klara mig i ett nytt land med en ny kultur och allt vad det innebär. Livet är så stort och viktigt. <3