Dagens adventstankar 2019 berör ett ämne som är oerhört viktigt för mig, nämligen allas lika rätt till kärlek.
I vårt hus pratade vi aldrig om pojkvänner med våra döttrar när de var små. Vi pratade istället om partners. Även om det var först i tonåren som jag kom i kontakt med personer som uttalat hade en annan läggning än heterosexualitet, så har det alltid varit naturligt och självklart i min värld. Kanske för att jag är uppväxt med en person som senare kom ut som homosexuell och att hen förstås alltid varit den hen var.
Jag har alltid känt att det är viktigt att mina barn ska känna att de är accepterade för den de är, helt och fullständigt.
Därför är jag så tacksam över Pernilla Fricker som är förstfödingens faster och minstingens gudmor. Pernilla, du har lärt mig väldigt mycket om livet och kärleken genom åren. Den styrka du besitter och den öppenhet du delar med dig av är guld värd. Utan dig hade jag inte varit den jag är. Jag beundrar dig och du har en underbar familj som jag känner oerhört starkt för. Tack för att ni finns i vårt liv!
För 19 år sedan lärde jag känna en person som äger en stor plats i mitt hjärta. Det var en överväldigande känsla när jag förra sommaren fick träffa honom för första gången. Andreas Dahlin, du är en otrolig person! Att ha fått följa dig på din resa har varit en ära. Du finns alltid där för mig när det verkligen gäller, även om det är många mil och ett helt hav mellan oss. Du besitter en kämparglöd som är få förunnat och du är en av de starkast människor jag känner, även om du verkar ha väldigt svårt för att se det själv. Den du är, gör mig lycklig. Att veta att du finns i mitt liv, att du är du, det gör mig trygg. Du är viktig för mig, älskade vän!
Dessa två människor får representera den kärlek jag bär inom mig för alla er som det inte varit en självklarhet för i frågor som; vem är jag, vem får jag älska eller vem vill jag vara.
Jag tror på allas lika värde och på mångfald och inkludering. Alla ska ha rätt att älska och bli älskade. Tyvärr är det inte en självklarhet ens idag. Jag hoppas att det blir det en dag. Och även om jag inte kan förändra andra, så kan jag se till att alltid göra mitt bästa för att förstärka inkluderingen i mitt eget liv.