9.12 Släkten

I dagens adventskalender 2019 skriver jag om min släkts betydelse för mig. Jag kommer inte att nämna den närmsta släkten vid namn – så ingen nämnd, ingen glömd.

Att växa upp på i ett ö-samhälle där alla är släkt med alla, medan man själv bara har mamma, pappa och syskon, är lite speciellt. Jag hade inte några farföräldrar i närheten, ingen släkt över huvudtaget. Alla fanns uppe i Österbotten, Närpes. Därför blev de kanske extra viktiga för mig. Mina rötter som höll mig stadig på ostadig mark.

Jag har haft lyckan att ha mina mor- och farföräldrar i livet under hela min uppväxt. Min farfar dog först när jag var tonåring och sedan tog det först till vuxen ålder innan farmor och morfar gick bort. Idag har jag fortfarande min mormor kvar.

Min pappa var ensambarn, medan mamma är uppväxt med sex syskon. Mina mostrar och morbröder med barn är därför oerhört viktiga för mig. Närpes har alltid varit för mig min fasta punkt, mitt livsträd, min släkts rötter.

Eftersom jag inte har några nära släktingar på Åland, blir de få jag har desto viktigare! Idag har jag några få pysslingar här. Det är alltså mina mor-/farföräldrar som är kusin med mina pysslingars mor-/farföräldrar. Ganska långt tillbaka alltså, men det är ändå mina närmaste släktingar här utöver mamma, pappa och bröder. Jag har Johans barn. Johan som flyttade in som granne för några år sedan. En okänd bekantskap när det visade sig att vi är släkt. Jag har Heleniusfamiljen där Sandra Helenius var min stora idol som liten. Min enda släkting, i mina ögon. 🙂 Och så har jag Sebastian Boman och Pernilla Brunström som jag idag ser som de närmaste jag har här utöver familjen.

För många är släkten något avlägset. För mig är det grunden jag står på. Jag hoppas att mina barn känner samma närhet till sin släkt som jag fått göra.

Dock finns det en person som jag vill nämna. Hon och jag är inte släkt, men vi kom i kontakt genom släkten. Egentligen via min småkusin i Sverige som jag växt upp med som en väldigt viktig del av mitt liv, även om vi sällan träffades. Anyway… Madelen Kuhlin och jag har galet många beröringspunkter och vid min och hennes dåvarande sambos släktträff, möttes äntligen våra vägar och alla bitar föll på plats. Madde, du är en fantastisk människa som jag är säker på att jag stått nära i ett tidigare liv. Jag skulle gå genom eld och vatten för dig och jag vet att du känner samma sak för mig. Det finns inga ord som kan uttrycka det band vi har mellan oss, oavsett hur många mil och år det är mellan oss. Jag älskar dig, till månen och tillbaka. Du är pusselbiten i min själ. Tack för att du finns!