Jag älskar högt och innerligt, men jag väljer dem jag älskar med en noggrannhet som gränsar till millimeterprecision. När jag öppnar mitt hjärta för någon, finns det inga skyddsmurar kvar. Jag krigar för den jag älskar, jag skyddar den jag älskar, jag gör allt som står i min makt för att finns där. Därför gör det så förbannat, jäkla ont när det inte räcker till!
När det finns människor som är så trasiga i sig själva, att de fullständigt struntar i vem de drar med sig ner i sitt mörka träsk och när man inte bryr sig om att det är ens egna barn man drar med sig, då blir jag tom. De människorna SPYR jag på! Jag klarar inte av dem! Jag kan inte på några villkor acceptera ett sådant beteende! Skitstövlar som dessa förtjänar inte min uppmärksamhet eller energi, ändå reagerar jag så starkt. Jag vill sparkas, bitas och slåss. Jag vill förstöra, krossa. Men det jag gör är att lämna och gå.
Jag har idag valt att radera en person ur mitt liv. En person som under loppet av några veckor har krossat framtiden för två av sina barn, av ren och skär egoism! En person som jag aldrig vill se igen! Aldrig någonsin! Någon som kallat sig min vän. VÄN?! Nej, aldrig mer att du kommer i närheten av mig och mitt liv! Du har aldrig varit, och kommer aldrig att bli, värd min vänskap!
För två månader sedan hade jag äran att spela in den här tillsammans med Maria Sjölund och Johanna Evenson. Den dagen passade orden lika bra som de gör idag.
Gud ,ge mig sinnesro att acceptera det jag inte kan förändra, mod att förändra det jag kan och förstånd att inse skillnaden.
Sinnesrobönen
Sinnerso. Ett svårt ord idag. Kanske känns det lättare imorgon.
❤