När saker exploderar som en ballong, plötsligt, skrämmande och smärtsamt på ett sånt där oundvikligt sätt som livet faktiskt för med sig ibland, ja, då är det amazing att få ett meddelande som börjar med orden:
du skräiv om att du e en taski fiende….
Efter en timmes chattande hit och dit om allt och inget, inser jag att nästan 30 år av vänskap faktiskt kan läka sår. Man måste inte hitta lösningar, man måste inte heller berätta allt, det räcker att veta att den andra bär på liknande känslor.
Det stämmer verkligen att delad glädje är dubbel glädje och att delad sorg är halv sorg.
Jag drar mig ofta för att lätta på mitt eget hjärta eller att ”tynga” någon annan med mina tankar och bekymmer. Därför uppskattar jag mycket den rakhet som den här unika vänskapen för med sig. Det handlar inte om att grotta ner sig i något, utan man öser det ur sig och när man fått det ur sig är det som om trycket har lättat och man kan gå framåt igen.
Jag har tur att det finns så många olika människor runt mig, som passar för alla mina olika behov i livet. Utan det stödet, vore jag nog rätt vilse de gånger stormen river i min själ, så tack för att ni finns!
